Historien bakom produkterna
1950-talet

Öronlappsfåtöljen MK lanserades 1951 och var då en av de första stoppmöblerna som såldes på IKEA. Fåtöljen var ett samarbete mellan Ingvar Kamprad och Qvarnströms möbelfabrik i Liatorp nära Älmhult. Den ritades och tillverkades på fabriken. Ingvar hade länge tänkt på att utöka sitt sortiment med stoppade möbler. Just öronlappsfåtöljer var högsta mode på 1950-talet, och självklart ville IKEA också sälja en sådan.

MK beskrevs i de tidiga IKEA katalogerna som ”En kvalitetsprodukt med ypperliga egenskaper”, ”Favoriten framför andra” och ”[…] det bästa svensk möbelindustri kan uppvisa”. Under flera år var den en av de mest populära produkterna på S:t Eriksmässan, som var den tidens motsvarighet till Stockholms möbelmässa. Framför allt blev den under lång tid en älskad del av många läshörnor i de svenska hemmen.

Med åren har öronlappsfåtöljer blivit en klassiker som efterfrågas än i dag. Därför fick MK göra comeback 2012 i ny skepnad och under namnet STRANDMON. Ett skäl till att IKEA lanserade en fåtölj som var snarlik MK var att det i sortimentet saknades en rejäl och skön öronlappsfåtölj. Men den skulle förstås anpassas efter dagens behov när det gällde både hållbarhet och komfort.

STRANDMON fick genomgå många hårda kvalitetstester innan den kom ut på marknaden. Produktutvecklaren Ulf Engström på IKEA berättar: ”STRANDMON har testats för att vi ska vara säkra på att den tål att en person sätter sig i och reser sig ur den minst 50.000 gånger. Det är samma sak som att sätta och ställa sig upp en gång om dagen i 136 år.”

Även om människor på många sätt har ändrat sitt sätt att leva sedan 1950-talet, tycks det alltså fortfarande finnas behov av en klassisk fåtölj av hög kvalitet och med hög komfort. ”Jag tror att det är ett av skälen till att STRANDMON är så populär”, säger Ulf Engström.

Fåtöljen BOHEM lanserades i 1956 års IKEA katalog, och för första gången nämndes då också en möbelformgivare vid namn. Gillis Lundgren hade ritat BOHEM och använt formpressad plywood och stålrör i konstruktionen, en ganska ovanlig produktions- och materialmöjlighet i traditionell stoppmöbelproduktion. Materialet gav möjlighet att experimentera med ett modernt formspråk. Underredet tillverkades i en mekanisk verkstad i Älmhult och sittkorgen i en snickerifabrik. Delarna skickades sedan till en lokal stoppmöbelfabrik som färdigställde produkten, allt till ett mycket lågt pris.

I de tidiga IKEA katalogerna stod Ingvar Kamprad själv för de flesta texterna och fåtöljen BOHEM var enligt honom ”ytterst bekväm”. Men när fåtöljen kom på tal många år senare hade han ändrat sig. Ingvar berättade då att ”när man suttit i den ett tag somnade armarna… en konstig fåtölj!”

När soffbordet LÖVET lanserades i 1956 års IKEA katalog beskrevs det av Ingvar Kamprad som ”en liten läcker tingest, ultramodernt formad”.

LÖVET hade jakaranda i skivan och mässingsskodda fötter. Det kunde packas i ett litet platt paket, eller som det då beskrevs ”enstyckförpackade i träull & wellpapp samt snöre”. Dock var inte LÖVET den första monterbara produkten i sortimentet på IKEA. Det var borden DELFI, KÖKSA och RIGA som lanserades redan 1953.

LÖVET fanns med i IKEA katalogen fram till 1962 och tog därefter en lång paus till 2013. Då satt produktutvecklaren Glenn Berndtsson och pratade med Ingvar Kamprad om att gå igenom äldre dokument, det som inom IKEA brukar kallas ”skattkistan”, och se om det fanns några fina produkter som kunde ges nytt liv.

”Vi visste att många var väldigt intresserade av de här designklassikerna och kände att det låg rätt i tiden att låta några återuppstå”, minns Glenn. Beslut fattades om att återskapa flera klassiska möbler från 1950- och 60-talen, däribland det ikoniska bordet LÖVET. Målet var att producera ett bord som var så likt originalet som möjligt, men ingen visste var de gamla ritningarna fanns.

Glenn och hans kollegor gick till IKEA Arkiv och Samling och letade fram ett originalbord.

”Så vi kunde hitta rätt form, väga bordet och fotokopiera benen för att förbereda produktionen”, berättar Glenn.

Ytterligare en viktig skillnad med det återskapade soffbordet var att IKEA inte längre använde jakaranda, ett tropiskt träslag som idag måste skyddas från avverkning. Glenn och hans kollegor valde därför mer hållbara arter.

”De är sågade så att de ser ut precis som originalet. Om du har de två bredvid varandra är det nästan omöjligt att se någon skillnad”, säger Glenn.

Den nya versionen av LÖVET har namnet LÖVBACKEN och fanns 2021 på utvalda IKEA varuhus.

Fåtöljen ESBJERG designades av den danske arkitekten Thomas Harlev och fanns även som tvåsitssoffa. Idén om att samarbeta med danska möbelformgivare föddes i början av 1950-talet, då traditionella möbelhandlare i Sverige uppmanade snickerifabriker och andra leverantörer att bojkotta IKEA, vars låga priser sågs som ett hot. Annars tänkte möbelhandlarna sluta köpa från leverantörer till IKEA.

Bojkotten skapade stora problem för IKEA, men öppnade också för nytänkande. Det var nu Ingvar Kamprad vände sig till möbellandet Danmark. Han besökte möbelmässor där och knöt kontakter med leverantörer. En av produkterna han hittade var ESBJERG.

När ESBJERG lanserades i 1957 års IKEA katalog beskrevs Thomas Harlev som en i en grupp danska arkitekter som inte bara var kompetenta nog att formge exklusiva modeller utan även tänkte ekonomiskt. ”Det är när det gäller att förena det funktionella och det formsköna med överkomligt pris som arkitekt Harlev lyckats så bra”, lydde texten.

ESBJERG blev kvar i IKEA katalogen till år 1964 men återuppstod i slutet av 2010-talet som EKENÄSET. Idag beskrivs den som en möbel som ger en stilren retrokänsla inspirerad av skandinavisk 1950-talsdesign.

Bokhyllan HANSA lanserades 1957 och beskrevs då i IKEA katalogen som ”käck och högmodern till glädje för alla bokvänner”. Formgivare var Gillis Lundgren men idén kom från Br. Franssons Möbelfabrik i Rörvik. Fabriken var en av de få som fortsatte att leverera till IKEA när traditionella möbelhandlare några år tidigare hade hotat att sluta köpa från leverantörer som fortsatte samarbeta med Ingvar Kamprad. Hans låga priser sågs som ett hot mot hela branschen.

Br. Franssons Möbelfabrik gillade IKEA och Ingvar Kamprad. De uppskattade att IKEA betalade i tid och att Ingvar dessutom var intresserad av deras produktion. I maj 1956 skrev fabrikanten följande rader i ett brev till Ingvar: ”Vi sänder här ett litet foto på en möbel som vi tillverkar men saken är den att vi lovat den som vi tillverkar åt att ej lämna den till någon annan. Men ni kan ändra den så som ni skulle vilja ha den, det behövs ju inte mycket, bara det inte blir riktigt samma utseende, så skall vi kunna tillverka den åt eder. Gör en skiss och översänd så skall vi göra ett prov.”

Gillis Lundgren hade pennan till hands och skickade snart tillbaka en skiss som alltså blev hyllan HANSA.

PEGGY lanserades i 1957 års katalog som ”Det lilla bordet Ni får sitta på”. Höjden på 41 cm gjorde att det även fungerade som pall, och det var både stadigt och tåligt. Flera bord kunde dessutom staplas på varandra. Längre fram i samma katalog återkom bordet i en sats med tre bord under namnet PLUTO, med uppmaningen ”Ställ mej var Ni vill!”.

Den trekantiga bordsskivan producerades av det skånska företaget Perstorp som 1950 hade lanserat en ny sorts laminatskiva som hade en mycket tålig yta.

Ingvar Kamprad skrev själv om PEGGY och PLUTO i katalogen: ”Det finns knappast någon detalj till Ert hem som vi hellre rekommenderar. […] Särskilt stadig, stagad konstruktion som gör att Ni kan använda PLUTO som pall också. En jättebra idé som Ni bör ta vara på.”

I 1957 års IKEA katalog lanserades den enkla och stilrena soffan PRAAG, 120 cm bred och utan armstöd. Ingvar Kamprad skrev stolt: ”Håll med oss om att de enkla och rena linjerna i den här nya soffan ger den där moderna trivsamheten som man eftersträvar. […] En original IKEA design. Se så snygg och välgjord sockeln är.”

PRAAG tillverkades av Spångs Möbel AB i Älmhult och lanserades som en ”original IKEA design”, och gick att få i svart, teak-, mahogny- eller jakarandafärg. Den hade, liksom alla andra soffor i katalogen 1957, baksidor täckta med tyg för att, som Ingvar var noga med att påpeka, göra det möjligt att placera dem var som helst i ett rum, oberoende av väggar.

Tanken var god men formen var antagligen en smula före sin tid. PRAAG fanns bara med i katalogen ett enda år och formgivaren är tyvärr okänd.

Golvlampan TRINETT kallades ”ett färgsprakande glädjeämne” då den lanserades i 1957 års IKEA katalog. En röd, en gul och en grön skärm mot svart fot och ben kändes mycket modernt. Den var en så kallad ”klaselampa”. Dessa hade tre lampor på en och samma fot och ben och var populära på 1950-talet.

Lampan tillverkades av Örsjö Armaturfabrik i Nybro. Att namnet slutade på -ETT var knappast en slump, för redan 1953 fanns LAMPETT och VINJETT och många IKEA lampor fick namn som slutade just på -ETT.

I samband med att IKEA firade 75-årsjubileum 2018 lanserades en uppdaterad variant av TRINETT under namnet KNÄSJÖ. Den såldes under en begränsad period på IKEA, med vita lampskärmar istället för 1950-talets röda, gula och gröna.

Fåtöljen ÄGGET var inte formgivaren Gillis Lundgrens första experiment med formpressad plywood och stålrör. Det var BOHEM som Ingvar Kamprad beskrev som ”en konstig fåtölj”. Med ÄGGET lyckades Gillis bättre. Den var bekvämare, stadigare och modernare i uttrycket. Den annorlunda produktions- och materialkombinationen gjorde den dessutom mycket prisvärd.

Kunder kunde köpa ÄGGET med ylletyg i valfri färg i kombination med en grå yllesits. I katalogen 1957 erbjöds bland annat färgerna rött, gult och ”isgrönt”. Underredet tillverkades i en mekanisk verkstad i Älmhult och sittkorgen i en snickerifabrik i Diö. Dessa skickades sedan till Rune Rings stoppmöbelfabrik i Älmhult som färdigställde produkten.

Axminstermattan BÅSTAD formgavs av Gillis Lundgren och är ett exempel på det då pågående arbetet med att göra ullmattor i modern design snarare än att skapa imitationer av till exempel persiska mattor.

Ingvar Kamprad var mycket intresserad av mattor och lärde sig tidigt mycket om mattornas historia och produktion. Han förstod att det var en god idé att sälja soffor, fåtöljer, lampor och mattor tillsammans. I katalogerna beskrevs mattor som ”ungdomens trivselskapare” och blev en viktig heminredningsprodukt. Mellan 1952 och 1962 ökade antal sidor med mattor i IKEA katalogen från två till femton sidor. På tio år gjorde Ingvar alltså IKEA till matthandel med ett unikt och brett sortiment.

När BÅSTAD lanserades i IKEA katalogen 1958 hade Gillis Lundgren redan tidigare formgett två andra mattor, TIMGLAS och PRISMA. BÅSTAD beskrevs som ett ”fynd för den anspråksfulla mattsökaren”. Den var maskintillverkad i fabriken Firth & Son, Clifton Mill i Yorkshire, England, vilket pressade ner priset. Det krävdes ganska stora volymer för att IKEA skulle kunna tillverka mattor av egen design i en sådan fabrik, men vid den här tiden sålde IKEA så många mattor att det blev möjligt.

Golvlampan CUBA beskrevs vid lanseringen 1958 som ”En smula exotisk – åt det eljest kanske lite stela rummet skänker denna nya golvlampa helt säkert en atmosfär av varmare breddgrader. Ljuset silas vackert genom den bastlindade skärmen som bäres upp av tre svartlackerade ben.”

Inget som liknade CUBA hade synts till tidigare i sortimentet på IKEA. Den annorlunda lampan tillverkades dock inte i tropikerna utan på betydligare nordligare breddgrader, nämligen i Malmö av Armaturverken Croma AB.

GRILL var en trebent stapelbar stol med stomme av stålrör medan sits och ryggbricka var av formpressad teak. GRILL gjordes också i en variant med underrede i trä. Formgivaren Bengt Ruda var den första utbildade designern som anställdes av IKEA. Innan han rekryterades dit 1957 hade han designat möbler för Nordiska Kompaniet, NK, och bland annat arbetat med den monteringsbara möbelserien Triva. Tack vare dessa erfarenheter fick han en viktig roll när IKEA började tillverka möbler som skulle packas i platta paket. Bengt Ruda arbetade som formgivare på IKEA fram till 1979.

År 1958 fick GRILL utmärkelsen ”Juryvald möbel” på Svenska Slöjdföreningens stora utställning ”Form i centrum” – en föregångare till Utmärkt Svensk Form. ”Pigg” var ett av de adjektiv som juryn använde för att beskriva den lilla stolen. GRILL uppmärksammades också i möbelhandlarnas tidskrift Möbelvärlden i en artikel från möbelutställningen i det nya IKEA varuhuset i Älmhult 1958.

GRILL är ett exempel på att IKEA tidigt hade fokus på smart produktutveckling. Till exempel lyckades man pressa priset genom att använda delar till konstruktionen från just de leverantörer som kunde erbjuda det lägsta priset och den bästa kunskapen om rätt material och tekniker.

GRILL fanns med i IKEA katalogen 1958–1960.

Den moderna golvlampan KLOCKETT stod stadigt tack vare sin stålrörsstång och tunga metallfot i svart frostlackering. Den var ett tydligt exempel på hur IKEA hade breddat sortimentet från vad man 1950 kallade ”stilfulla armaturer”, som traditionella kristallkronor.

Till skillnad från hur det är i dag, när IKEA arbetar med egna formgivare, var KLOCKETT och andra lampor i 1958 års IKEA katalog skapade av formgivare som arbetade för belysningsfabriker. KLOCKETT är troligen formgiven av Eric Wernå och tillverkad i hans fabrik Ewå armaturer i Värnamo. I katalogen kunde man dock läsa att: ”Många av de modernt formgivna armaturerna är originalmodeller, som endast kan erhållas från IKEA.”

Under 1950-talet blev det allt viktigare för IKEA att kunna erbjuda belysning till hemmet. I 1951 års IKEA katalog fanns fem sidor belysning och i 1958 års katalog, då KLOCKETT lanserades, var man uppe i sju sidor.

Både KOKETT och dess snarlika kusin KLOCKETT är goda exempel på moderna, funktionella golvlampor som IKEA sålde 1958. KOKETT är sannolikt formgiven av Eric Wernå och tillverkad i hans fabrik Ewå armaturer i Värnamo. KOKETT hade stålrörsstång och tung metallfot. Den cylinderformade skärmen var delad i två, den ena delen kopparfärgad och den andra i svart frostlackering.

Mattan PASS var en av de första som hade ett originalmönster ägt av IKEA. Att IKEA skulle äga sina mönster var en tanke som Ingvar Kamprad fick under andra halvan av 1950-talet, då han knöt kontakt med flera etablerade textilkonstnärer. Git Ahrenstedt, som designade PASS, var den första av dessa och hennes mönster fanns representerade i IKEA katalogen mellan 1958 och 1963.

Git Ahrenstedt, utbildad på Konstfack 1947–1951, ombads att lämna några förslag till mattor. I ett brev till henne skriver Ingvar senare: ”Långt om länge återkommer jag nu till de olika förslag till matt-mönster som Fru Ahrenstedt varit bussig att rita till oss. Vi har tagit fram förslagen Pass och ett annat (jag har glömt namnet) med en bred ram omkring och något kam-aktigt inrede . Av dessa har Pass blivit särskilt lyckat och vi väntar oss mycket av den.”

Förväntningarna infriades. PASS, som troligen tillverkades av Salanders Fabriksaktiebolag i Lund, blev en av de mest sålda mattorna på IKEA under sina två år i sortimentet. När den lanserades i IKEA katalogen första gången 1958 beskrevs den som en ”sensationell nyskapelse”. Som en särskild fördel framhölls den diskreta färgställningen i ”gråsvart, mellangrått och gråvitt” som sades vara lätt att placera oavsett vad det var för andra färger som dominerade rummet. PASS var tillverkad i mjuk svensk ylleflossa.

PASS fanns kvar i IKEA katalogen fram till 1960. Git Ahrenstedt designade också två andra mattor i ullflossa för IKEA: REGATTA i en snarlik färgställning och LUKTÄRT som gick i olika gröna nyanser. REGATTA förekom i katalogerna mellan 1960 och 1963 medan LUKTÄRT bara var med i katalogen 1962.

Ett av formgivaren Gillis Lundgrens tidigaste verk för IKEA var hyllan REGAL. Så här beskrevs den i 1958 års IKEA katalog: ”En IKEA idé för alla bokvänner. En monterbar hylla med sinnrik anordning, lätt att skruva ihop.”

REGAL hade tre rejäla hyllplan, lackerade i blått, med bokstöd, eller handtag, upptill. Enligt IKEA katalogen 1958 var REGAL ”självskriven i allt flera moderna inredningar”.

I början av 1960-talet levererade textilkonstnären Kerstin Svensson ett antal mönster till ryamattor för IKEA. Det var SKOGSBRYNET som gick i gröna nyanser, SUNSET som gick åt det röda hållet och FORTUNATA, vars mönster växlade mellan brunsvart, mellanbrunt och beige. Av de tre blev SKOGSBRYNET mest populär. I ett brev till Kerstin Svensson 1961 skrev Ingvar Kamprad rakt på sak att SKOGSBRYNET gått ”utmärkt bra” men att SUNSET har ”gått dåligt”. I brevet skrev han också om sitt missnöje med Salanders Fabriksaktiebolag i Lund som han tyckte producerade ryamattorna åt IKEA alldeles för långsamt. Ingvar hade nyligen varit på möbelmässan i Milano och då hunnit göra ett besök hos mattillverkaren Vittorio Vergani. Snart beslutade Ingvar om att flytta produktionen av SKOGSBRYNET till den italienska leverantören. Där gick produktutvecklingen snabbt och resulterade i en första beställning på 500 ryamattor – en stor order för IKEA på den tiden.

SKOGSBRYNET fanns med i IKEA katalogen år 1962 och 1963.

När CAVELLI, som ritades av formgivaren Bengt Ruda, lanserades i 1959 års IKEA katalog skrev Ingvar Kamprad: ”Här har en säker formgivare lagt sin hand vid den frimodiga konstruktionen. […] CAVELLI kommer att bli uppmärksammad i Ert hem – och beundrad. […] Ingen möda har sparats, ingen kostnad skytts för att göra CAVELLI till en aristokrat i 1960-talets värld.”

Det var ovanligt att Ingvar uttryckte att ”ingen kostnad skytts” med tanke på hur han och IKEA normalt (av)skydde höga kostnader. Aristokrater var också ganska sällsynta i 1960-talets Småland, och det blev även CAVELLI, skulle det visa det sig. Älmhults Möbelstoppning, fabriken som tillverkade den, lär endast ha tillverkat fem exemplar.

När Bengt Ruda kom till IKEA 1957 var han den första utbildade designern som anställdes. Han hade bland annat ritat möbler för varuhuset NK i Stockholm i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Med sina tidigare erfarenheter fick han en viktig roll, inte minst när IKEA gjorde resan mot platta paket.

Mer än 50 år senare blev designern Wiebke Braasch inspirerad av CAVELLI i sitt arbete med IKEA PS 2012 kollektionen. Det ledde till en utefåtölj i metall, IKEA PS 2012 fåtölj. Wiebke skalade bort allt som kunde ses som onödigt. Kvar blev grundformen, en möbel som ser ut som om den hade kunnat vara stommen till CAVELLI.

Tevagnen med det passande namnet TEA låg väl i tiden 1959, då många ville ha en smidig serveringsvagn som de kunde rulla från köket till vardagsrum och matrum.

Så här beskrev Ingvar Kamprad TEA i 1959 års katalog: ”Det exklusiva tebordet. En av Bengt Rudas nyskapelser, som kommer att få många vänner. Det välarbetade underredet i massiv ek, de vackra teakbrickorna med överskjutande massiva eklister och de kraftiga hjulen som klarar trösklarna bidrar till att göra det monterbara TEA-bordet till ett vackert och praktiskt bord som försvarar sin plats i Ert moderna hem.”

Fabriken Håkanssons Eftr. i Braås tillverkade TEA.