Historien bakom produkterna
1970-talet

Fåtöljen AMIRAL lanserades första gången 1970 och hade då en stomme av helsvetsade, kromade stålrör. Sits, rygg och armstöd var gjorda av kraftigt sadelgjordsläder från Johnssons Sadelmakeri i Killeberg. IKEA köpte delarna från sadelmakeriet och skickade dem till Mitab, en verkstadsindustri i Tranås. De gjorde stommen och monterade hela fåtöljen.

Fåtöljen blev snabbt populär. Men det var inte helt lätt att leverera så många AMIRAL som kunderna ville köpa. Sadelmakeriet hade begränsad kapacitet och kunde inte tillverka läderdetaljerna i den takt som behövdes. Dessutom kunde inte fåtöljen packas i ett platt paket. AMIRAL tog mycket plats under frakt och lagring vilket gjorde den ganska dyr. Ett nytt utförande presenterades därför i 1973 års IKEA katalog. Nu var fåtöljen monterbar. Denna hade sandfärgad bärväv i sits och rygg i stället för läder, och en tunn dyna av sandfärgat tyg. Endast armstöden var i läder, vilket gav fåtöljen ett 15 procent lägre pris än tidigare. Designern Karin Mobring, som formgivit AMIRAL, tyckte trots detta alltid bäst om originalutförandet.

KLOT var, precis som namnet berättar, en klotformad lampa som funnits i många färger och utföranden under flera år. Lampans runda yttre var ursprungligen en högtalare i aluminium som tillverkades av ett företag i Töreboda.

KLOT var en av de första produkterna som belysningsdesignern Lennart Centervall ritade för IKEA. Han rekryterades 1969 efter att ha arbetat som säljare på det danska lampföretaget Louis Poulsen.

Till en början arbetade Lennart som inköpare för belysningsavdelningen på IKEA i Älmhult. Det var samarbetet med externa leverantörer som inspirerade honom till att rita lampor själv. Och KLOT var bara början.

Lampan TELEGONO, som lanserades i 1970 års IKEA katalog, formgavs av den kända italienska arkitekten och industridesignern Vico Magistretti för den italienska belysningsfabriken Artemide. Ingvar Kamprad och hans medarbetare hade stort intresse för plast som ett starkt och funktionellt material som passade bra i massproduktion. Fram till oljekrisen 1973 var dessutom de låga priserna för plastmaterial lockande. Redan våren 1960 hade Ingvar besökt Milanomässan och intresserat sig för armaturer som han tyckte gick i en ”skandinavisk linje, möjligen med vissa italienska drag”. Det är därför inte konstigt att han fastnade för TELEGONO när den presenterades i Milano.

Lampans konstruktion byggde på samma smarta vridbara skärmlösning som Vico Magistrettis mer kända bordslampa Eclisse från 1966. Eftersom TELEGONO var gjord av plast var den lätt att rikta och den vridbara innerskärmen gjorde att man kunde variera ljusstyrkan. Den såldes av IKEA i ytterligare något år efter lanseringen.

Barnstolen DINO skapades av formgivarna Charlotte Rude och Hjördis Olsson-Une. Det var ett av deras allra första uppdrag för IKEA. Att designa en barnstol är inte alldeles enkelt med tanke på alla regler och säkerhetskrav som gäller för barnmöbler. Som tur var hade IKEA just anställt Bosse Wadling, en specialist från Möbelinstitutet som nyligen hade skrivit en standard för säkra barnstolar. Bosse kunde det mesta om lagar och normer, teknik och testning av möbler, medan Charlotte och Hjördis hade känsla för innovativ och lekfull design. DINO blev ett framgångsrikt samarbete mellan de tre.

Bosse visste att många barnstolar på marknaden, kanske de flesta, var ganska farliga. Men han visste också hur man kunde göra en säker stol för de minsta. Hans idé var att stolens underrede skulle vara format som en ring och att barnen skulle sitta i en ”påse” som var förankrad i sitsringen. Och provningarna av stolen på Möbelinstitutet gick alldeles utmärkt.

Det var också Hjördis och Charlotte som skapade det berömda bollrummet i varuhuset i Kungens Kurva i 1970-talets början. Här kunde föräldrar lämna sina barn för en stunds bus och lek medan de i lugn och ro gick runt och tittade på heminredning.

Barnstolen DINO lanserades 1971, och blev kvar i katalogen i hela tolv år. Charlotte Rude och Hjördis Olsson-Une blev också kvar länge på IKEA, där de skapade flera populära produkter som sängen ADAM och fåtöljen GOGO.

Furusängen ADAM salufördes som en säng för den specifika målgruppen ungkarlar. Och kanske var de många, för ADAM blev i alla fall en storsäljare. Så här beskrevs sängen i IKEA katalogen: ”Ungkarlssängen. Det är just så man upplever ADAM. En stor, grön säng för medvetna ungkarlar av båda könen, folk med känsla för och krav på sin boendemiljö. En pampig möbel med tjocka, runda hörnstolpar. Ett ord som robust känns nästan klent i sammanhanget.”

Sängen ritades av formgivarna Charlotte Rude och Hjördis Olsson-Une som tidigare gjort succé med bland annat barnstolen DINO. Nu var det den vuxna, ensamstående delen av befolkningen de riktade in sig på.

En del av ungkarlarna fick säkert så småningom behov av en dubbelsäng. För dem ritade Hjördis och Charlotte uppföljaren EVA, som lanserades som ”en frestande, robust dubbelsäng” i 1974 års katalog. ADAM och EVA blev båda kvar i IKEA katalogen till och med 1979 års upplaga.

Den kvadratiska fåtöljen DIANA är en av formgivaren Karin Mobrings främsta klassiker. Den är en så kallad safaristol: en monteringsbar, lättviktig fåtölj som ursprungligen användes av den brittiska armén i fält. Modellen populariserades på 1930-talet av den danska formgivaren Kaare Klint, som gav den namnet ”Safari Chair”.

1964 släppte IKEA sin första variant, formgivaren Bengt Rudas CIKADA. I katalogen för 1967 presenterades modellen med orden ”Safarifåtöljen – bekväm och praktisk”.

Och 1972 lanserades Karin Mobrings DIANA, med en stomme av furu. Klädseln var av stark sandfärgad bärväv, virad kring framsargen och fastgjord med läderremmar baktill i sitsen. Ryggen var fast och klädd med sandfärgad bärväv. Som komplement fanns en polyeterdyna för sitsen, klädd i tyg med sandfärg.

DIANA blev omåttligt populär, och under åren lanserade IKEA flera Safari-modeller – inklusive storsäljaren CIKADA. Men DIANA blev mest långlivad, med elva år i IKEA katalogen.

När sittmöbelserien IMPALA lanserades i IKEA katalogen år 1972 presenterades den som ”en möbelhändelse”. Att den udda formen skulle väcka reaktioner var något IKEA både förutsåg och välkomnade. I katalogen presenterades IMPALA så här: ”Det vore roligt att få veta ert första intryck. Känner ni lockelsen från de kontinentala, nya miljötankarna? Upplever ni IMPALA som lyxig, annorlunda, ’svår’, modebetonad eller rentav vanlig möbel? Spännande möbler som dessa ska man tala om, diskutera och avnjuta. Vi på IKEA har förlorat vårt hjärta till den fantastiska möbeln med de mjuka, bulliga, bekväma linjerna. Vi är begeistrade i den utsökta komforten, soffans bäddmöjlighet och fåtöljernas individuella användbarhet. Priset är, besynnerligt nog, mycket lågt. Det tycker vi också man ska flagga för.”

Formgivaren Gillis Lundgren stod för designen. Vem som namngav IMPALA är okänt, men det är ett ovanligt namn som inte passar in i namngivningsrutinen på IKEA. Eftersom Gillis Lundgren var känd för sitt stora bilintresse kan man misstänka att namnet syftar på den amerikanska bilmodellen Chevrolet Impala, en storsäljare i Sverige i början av 1970-talet. Men med sin utsträckta form skulle det också kunna vara den mellanstora afrikanska impalaantilopen som åsyftades.

Ingvar Kamprad gjorde ingen hemlighet av att han inte trodde på IMPALA. Han tyckte att formen var för ”svår” och slog vad med Gillis om en flaska whisky att den inte skulle sälja. Ett vad han förlorade när IMPALA blev en stor försäljningsframgång. Gillis vann whiskyn.

Sittmöbelserien KULING kombinerade rödlackerade rör i mjuka former med sandfärgad klädsel i bomull. Möblerna, som hade en yngre publik som målgrupp, ritades av formgivaren Tomas Jelinek.

Tomas flydde från Tjeckoslovakien till Sverige under den så kallade Pragvåren 1968 och fick först jobb på katalogavdelningen. Han hade gedigen utbildning och erfarenhet som designer och blev IKEA formgivare på heltid. Han ligger bakom några av de största försäljningsframgångarna på IKEA genom tiderna. KULING var dock ett undantag. Med sina sandfärgade kuddar och den knallröda stålrörsstommen borde KULING ha passat in i tidens strömningar, men den utgick efter bara två år i IKEA katalogen.

Lampan MANICK framhölls som ”mångsidigt användbar” i IKEA katalogen 1972. Den benämndes då som skrivbords-/pianolampa. I katalogen förklarade IKEA att MANICK även kunde användas på ”moderna sänggavlar med ’avställningshylla’ upptill” och, sist men inte minst, på pianot. Foten på MANICK hade en snedställd pelare som gjorde lampan extra användbar.

MANICK fanns i vitt, svart och orange och ritades av designern Lennart Centervall, en flitig formgivare av lampor på IKEA. Men det var inte förrän i 1972 års katalog som han nämndes vid namn. Då fanns redan tio lampserier ritade av honom med i katalogen, bland annat KLOT som han formgav 1970.

Under de första decennierna köpte IKEA ofta in befintliga produkter från olika leverantörer. Ett exempel är stolen SNILLE, som ritades av formgivaren Svante Schöblom.

Svante var redan under sina studieår på Konstfack intresserad av ergonomi. Han undersökte noga utformning av sittkurvor och ryggkurvor på sittmöbler. Efter Konstfack blev Svante formgivare på plastföretaget Overman. Ett av hans första uppdrag var att skapa en bekväm, stapelbar stol i formpressad termoplast.

Overman hade sedan länge haft ett samarbete med IKEA. När Ingvar Kamprad såg Svante Schöbloms stol blev han så imponerad att han beslutade sig för att köpa in stolen till IKEA. Den fick namnet SNILLE och lanserades i 1973 års katalog. Men trots den smarta designen fanns stolen bara med i katalogen i tre år.

I 2004 års upplaga av IKEA katalogen var SNILLE dock tillbaka igen, nu som arbetsstol i två utföranden, stapelbar och med snurrunderrede. Det blev en fin comeback med ytterligare tolv år i katalogen.

Serien STABIL bestod av matbord, stol, karmstol, bänk och spegel som lanserades i IKEA katalogen 1973. Det var rustika möbler i den furu som var en viktig del av IKEA identiteten och passade väl in i 1970-talets lantliga inredningsideal.

STABIL ritades av Karin Mobring, en av de formgivare som haft störst betydelse för IKEA genom åren. Hon var en mångsidig och skicklig designer som behärskade hela spannet mellan traditionella furumöbler och moderna stålrörsmöbler. Karin växte upp på en gård i norra Sverige, och var stadigt förankrad i den lantliga allmogestilen.

När Karin formgav STABIL krävde hon att matbordet skulle vara obehandlat och kunna såpskuras precis som man gjorde förr. I 1973 års katalog beskrivs det så här: ”STABIL heter det. Massivt obehandlat furubord som är 180 cm långt och hela 100 cm brett. Ett stadigt skönt bord med 3 cm tjock skiva, massiv furufog som man helst ska ha som den är. Men vill ni så putsa gärna med fint sandpapper eller skura med såpa. […] Kommer det en besvärlig fläck på skivan så är det bara att slipa! […] Folk har frågat efter ett sådant bord i många år. Här är det nu. Och se på priset!”

När Ingvar Kamprad senare behövde ett skrivbord hemma valde han STABIL matbord.

Med sin klädsel av denimblått jeanstyg var TAJT en ungdomlig mjukmöbel som passade tidens avslappnade ideal perfekt. Den var en kombination av sitt- vil- och liggmöbel som bestod av två plymåer med omfång 90×90 cm och 18 cm tjocka. Plymåerna var sammanknäppta med läderknappar i läderband. Om man lade dem på varandra fick man en sitshöjd på 36 cm. De kunde också läggas intill varandra så att de bildade en enkel madrass. Till TAJT hörde också en rullkudde med förkromat rörstativ som kunde låsas för att hålla kudden på plats.

Den innovativa möbeln ritades av designern Gillis Lundgren. TAJT fick hedersplaceringen på 1973 års katalogomslag och presenterades i entusiastiska ordalag: ”En inbjudan till den mjuka, sköna värld där folk och möbler umgås i en lättsam, okonventionell och statusfri miljö. Splitterny och festlig möbel för 225 vällagda kronor. […] TAJT är en rolig och spännande mjukgrej. En fåtölj, en bädd, en sorts fästmanssoffa. […] Stressa av i TAJT, hör på musik i TAJT, titta på TV i TAJT!”

Några sidor längre fram i katalogen kunde man läsa: ”Denim eller jeanstyg. Det för tanken till fritid och fritidsjobb, till sköna sommarlätta jeans. Och jeans, det vet alla vad det är! Äntligen möbler i denim-tyg! Oöm och hållbar kvalitet som företrädesvis finns i blått eller brunt och framför allt till det färgstarka rörprogrammets kuddmjuka inredning.”

Texten får det att låta som om alla konsumenter bara väntat på möbler i denimtyg. Men produktens tillkomst var av en mer praktisk art. Ingvar Kamprad hade nämligen köpt på sig kilometervis med jeanstyg från en fabrik i Kina, och nu var det upp till produktutvecklarna och formgivarna att hitta på användningsområden. Lars Göran Peterson, inköpschef på IKEA, minns i en intervju från 2017: ”Ingvar Kamprad sa att ’nu måste ni börja göra produkter för tyget kommer snart’. Det är intressant att jeanstyg är välkänt i kläder, men ingen har kommit på att använda det i möbler. Just det här nytänkandet, att bryta och gå ur boxen och tänka nytt är typiskt för Ingvar och IKEA.”

TAJT fick vara med i IKEA katalogen i hela nio år, fram till 1981.

Fåtöljen SKOPA ritades 1969 av de danska formgivarna Ole Gjerløv-Knudsen och Torben Lind, som på danska kallade den för ”spandestolen” – ”hinkstolen” på svenska. Har man sett den är det lätt att förstå hur den fick sitt namn. Stommen till SKOPA kunde fås i de för tiden trendiga färgerna vitt, brunt eller orange. Till fåtöljen fanns också en dyna klädd i svart manchester eller randigt bomullstyg i turkos/orange.

SKOPA kom till i en tid när plast var ett hett material. Den lätta och formbara råvaran användes till färgglada möbler som speglade den optimistiska och ungdomliga tidsandan. I 1974 års utgåva av IKEA katalogen skriver man entusiastiskt om plasten som ”framtidens material”: ”Produktutvecklingen av plast är en spännande och livlig aktivitet. Gammal nog att bygga på kunskap och erfarenhet. Ny nog att kittla formgivare och konstruktörer till intensiv vidareutveckling. IKEA började med plast på allvar för flera år sedan. Och vi ligger långt framme i dag. Hos oss är plast ingen kostsam nyhet. Njut av form och färg, köp och trivs!”

När IKEA hade köpt rättigheterna till SKOPA var det fullt naturligt att de började tillverka den hos en producent av plasthinkar och skålar. Det fungerade utmärkt. Det blev enligt katalogen en ”överraskande bekväm fåtölj med fina proportioner”. Lätt och stapelbar.

Men i bakgrunden lurade oljekrisen. Råmaterialpriserna för plast sköt i höjden. I 1976 års upplaga av katalogen var SKOPA den enda plastmöbeln som fanns kvar. Produktionsmetoden var så effektiv att fåtöljen klarade de kraftigt höjda plastpriserna. SKOPA fanns kvar i sortimentet ända till 1981.

Med sitt tidstypiska utseende och låga pris blev rullbordet STRAJK en populär produkt som fanns i vart och vartannat tonårsrum på 70-talet. STRAJK var en smart, multifunktionell möbel på hjul med två bordsskivor och en ficka för tidningar på sidan. Det lanserades i 1975 års katalog som rullbord, ”nattbord” och sidobord.

STRAJK hade vitlackerade skivor och rörstomme i de tidstypiska färgerna gult, brunt eller rött. Den vidhängande tygfickan var i samma färg som rörstommen.

Bordet ritades av designern Tomas Jelinek, som låg bakom många av de största försäljningsframgångarna på IKEA. STRAJK var en av dem. Tack vare sin moderna design, smarta funktion och goda kvalitet till ett lågt pris blev bordet en storsäljare som fanns kvar i IKEA katalogen i hela 19 år.

ARKITEKT är den mest kända och långlivade varianten av de otaliga skrivbordslampor IKEA har lanserat under åren. Den fanns i många glada färger och lyste upp tillvaron för flitiga studenter och kontorsarbetare i hela 17 år.

Många av skrivbordslamporna på IKEA har varit baserade på den klassiska ”anglepoise-modellen”, med fjädrar som gör att man enkelt kan anpassa höjden på lampan. En av de första modellerna var RICTA från 1960.

ARKITEKT lanserades 1976. Kunderna kunde välja om de ville ha den i vitt, rött, gult, blått eller brunt.

POEM med sin stomme av formböjt träfaner var en fåtölj i samma skandinaviska anda som de banbrytande formgivarna Bruno Mathssons och Alvar Aaltos möbler. Men den betingade ett betydligt lägre pris.

POEM formgavs av den japanska formgivaren Noboru Nakamura. Lars Engman, som senare blev designchef på IKEA, har berättat hur det gick till: ”Det var 1975 och jag hade just börjat arbeta med fåtöljer på IKEA. Inne hos formgivarna satt Noboru Nakamura i ett hörn och såg lite övergiven ut. Så jag gick fram och pratade med honom och sa, ska inte vi göra någon fåtölj?”

Noboru Nakamura hade vid det laget bott i Sverige ett par år, och var väl förtrogen med det skandinaviska designarvet. Tillsammans började han och Lars Engman arbeta på en fåtölj som skulle vara i samma stil som Aaltos och Mathssons. Men priset skulle förstås vara lägre. Lösningen låg i att beställa trädelarna, dynorna och sittkorgarna från olika fabriker, för att hålla nere priset så långt det gick. Därför paketerades dessutom POEM i tre kollin.

Fåtöljen lanserades 1976. Den blev en omedelbar försäljningssuccé och en långvarig trotjänare. Den fanns kvar i sortimentet under namnet POEM ända fram till 1991. Och 1992 lanserades uppföljaren POÄNG, en moderniserad variant där den femtonåriga konstruktionen hade uppdaterats för att ge ännu bättre värde för pengarna. Den säljs fortfarande 2021 på IKEA.

Den hopfällbara stolen TED som tillverkats i miljontals exemplar är en evig klassiker, ritad av formgivaren Niels Gammelgaard. En hemlighet bakom dess framgång är att den är ovanligt bekväm jämfört med andra klappstolar. Niels har berättat hur stolen kom till:

”Som designer reste man ofta med inköparna till fabrikerna för att anpassa sina produkter till ett utförande som de kunde producera. På en sådan resa besökte vi en stor fabrik i Italien som producerade mycket till IKEA. Medan inköparen förhandlade på kontoret gick jag runt i fabriken för att lära mig hur deras produktion fungerade. I deras modellverkstad jobbade jag fram en ny stol tillsammans med deras skickliga hantverkare. Strax innan vi åkte därifrån tog inköparen min stol till konferensrummet och lovade att om fabriken kunde göra den för 16 kronor så skulle IKEA köpa 500.000 stolar under de kommande tre åren.”

”Sedan hörde jag ingenting om den på ett bra tag. Men på sortimentsvisningen våren 1977 fanns den överallt, i många färger, och presenterades som årets nyhet. Komforten var jättebra eftersom jag hade gjort ryggbrickans krökning dubbelt så djup jämfört med andra stolar på marknaden. Stolen hade godkänts i Möbelfakta-testerna och var därmed den billigaste och bästa klappstolen på marknaden. Första året sålde IKEA 1,2 miljoner stolar.”

Stolen fick namnet TED när den togs upp i IKEA sortimentet 1976. Den lanserades sedan i 1979 års upplaga av katalogen där den blev kvar i tio år. Under de kommande åren kompletterades serien med två små bord och ett klaffbord som monterades på väggen.

När formgivaren Lennart Centervall ritade golvlampan FOTO var han tydligt inspirerad av belysningen i fotoateljéer. Hans tanke var att skapa en lampa som gav ett riktat ljus, lämpligt för läsning eller handarbete. Skärmen var höj-, sänk- och vridbar, så att lampan kunde riktas exakt dit den skulle.

Samma tanke om ett riktat ljus hade Lennart när han ritade en hängande variant av FOTO. Lampan beskrevs som ”punktbelysning för till exempel gröna växter eller en musikbänk” när den presenterades första gången i 1979 års katalog.

FOTO blev en uppskattad lampa i båda varianterna. Dess lätta lackerade aluminiumskärm fanns i flera färger: klarblått, svart, vitt, signalrött, gult och klarlackerad aluminium. Den hängande varianten av lampan säljs fortfarande på IKEA år 2021, i lackerad aluminium och två olika storlekar.

RONDO var en slitstark servis i fältspatporslin utan dekor som blev mycket populär när den togs upp i sortimentet i december 1978. Den var designad av Carl-Gustaf Jahnsson, som från början var silversmed. När han började arbeta för IKEA i mitten av 1970-talet hade han haft en egen silververkstad sedan 1963.

RONDO var en av Carl-Gustafs första produkter för IKEA. Det fanns djupa och platta tallrikar, kaffekoppar, skålar i olika storlekar och ovala uppläggningsfat. Alla med den karaktäristiskt upphöjda rundade kanten. En smart detalj var att tallrikarna också fungerade som lock till skålarna. Den var hållbar och tålde maskindisk. Servisen togs upp i sortimentet i december 1978 och syntes från och till i katalogen ända fram till 2001.

Carl-Gustaf formgav även en serie grytor och pannor i gjutjärn som också fick namnet RONDO, samt ett flertal bestickserier för IKEA.

Bokhyllan BILLY är en av de största succéerna IKEA har skapat. Med sina många kombinationsmöjligheter och färger har den en självklar plats i hem över hela världen.

Bokhyllor från IKEA bestod de första åren till stora delar av vitrindörrar, barskåp och underskåp. Men med tiden var det fler och fler kunder som önskade sig en ”riktig bokhylla”, och det fick de i 1967 års katalog. Den hette TIGA och var en föregångare till BILLY. TIGA presenterades så här i katalogen: ”En riktig bokhylla innehåller förstås böcker och inget annat. Den är hög och rymmer många hyllmeter.”

TIGA blev en succé. Men det var svårt för IKEA att möta efterfrågan. Därför lanserades de två snarlika modellerna VIRA och REGAL, tillverkade hos olika leverantörer runtom i Europa. Det var bra för affärerna, men dåligt för kunderna. Hyllorna var lika varandra, men gick inte att kombinera. Det vore bättre att bara ha en enda modell, både för kunderna och för IKEA, som då skulle spara pengar på distribution och logistik.

Under en resa i Rumänien 1975 besökte teknikern Arne Hall från IKEA ett antal fabriker som tillverkade de olika hyllmodellerna. Där fick han idén till BILLY och ritade en skiss direkt på fabriksgolvet.

Det var viktigt att den nya modellen fungerade för alla, såväl fabriker som kunder. Bokhyllan togs upp i sortimentet i oktober 1977 och fick namnet BILLY. Ingen designer angavs i protokollet. Kanske var det den dåvarande reklamchefen Billy Liljedahl som fick ge namn åt den nya hyllan – han hade nämligen vid flera tillfällen kritiserat sortimentsavdelningen för bristen på ”riktiga” bokhyllor.

I 1979 års IKEA katalog presenterades BILLY i ek och furu för första gången, jämsides med TIGA i vitlack. Det blev succé för BILLY och i 1981 års katalogutgåva kom BILLY även i vitlack, medan TIGA utgick ur sortimentet.

Med åren skulle många nya färger och utföranden komma. År 2021 är BILLY fortfarande en storsäljare på IKEA.

Det lilla bordet LACK är en klassiker på IKEA som har funnits i otaliga färger under åren. Med tiden har det växt till en hel serie med hyllor, tv-bänkar och satsbord. Men det de flesta associerar till när det gäller LACK är nog ändå det ursprungliga kvadratiska bordet på 55x55cm. Det var också där de roligaste färgerna ofta fanns.

Vivianne Sjölin var sortimentskoordinator på IKEA under den här tiden. Hon tyckte att IKEA hade för många stora, tunga bord av trä, metall och glas. Vivianne saknade små roliga, lättplacerade och färgglada bord som skulle kunna fungera till allt och som kunderna kunde köpa på impuls, nästan som en souvenir.

Hon pratade med Jan Hellzén som var ansvarig för soffbord på IKEA. Jan och hans kollega Tomas Paulsson, ansvarig för matbord, hade precis varit på möbelmässan i Milano tillsammans. Tomas minns: ”Janne och jag tittade runt på ’fina gatan’ i Milano och kom att titta in i ett fönster där det stod ett litet bord. Vi sa att det ser ju häftigt ut i designen. Det var kanske 50 gånger 50 centimeter stort, och så var det kanske tio centimeter tjockt med tio centimeter tjocka ben, väldigt kraftigt. Ett sådant litet bord har vi inte i sortimentet, det kan man ju sätta överallt, sa Janne och jag.”

Väl hemma i Älmhult gjorde Jan Hellzén en skiss och lät modellverkstaden göra ett prov av spånskiva. Bordet blev jättetungt. Några dagar senare satt Jan och Tomas i provrummet och pratade om bord när Ingvar Kamprad kom förbi, pekade på bordet och sa ”Det där är ju ett jävla bra bord, vad är priset?” Tomas och Jan drog till med 298 kronor.

Ingvar svarade: ”I helvete heller! Det ska göras i board på ram [så kallad sandwichkonstruktion] och får inte kosta mer än 75 kronor!”

Board på ram kände Tomas väl till. Han hade tagit fram stora bordsskivor i board på ram. De hette BRA och tillverkades av en fabrik som gjorde innerdörrar. Jan åkte till fabriken och produktutvecklingen kunde börja på allvar.

När konstruktionen väl var klar gällde det att välja färg, och det fick Vivianne Sjölin göra. Hon minns: ”Jag har några av de första proverna som Jan gjorde hemma. Sedan sa jag att de skulle finnas i flera färger också.”

Den 18 maj 1979 togs bordet upp i sortimentet i vitt och fyra ytterligare lackfärger. Priset sattes till 78 kronor.

”Alla som såg det tog det till sitt hjärta och tyckte att det var årets produkt!” minns Jan. LACK lanserades i 1981 års upplaga av katalogen, men då hade priset stigit till 89 kronor. Alla var nöjda, utom Ingvar, som tyckte att bordet var alldeles för dyrt.

År 2021 kan man fortfarande köpa bordet LACK på IKEA, och till ett lägre pris än det ursprungliga. Den prismedvetna Ingvar Kamprad skulle nog ha varit nöjd med den utvecklingen.

Formgivarkollektivet 10-gruppen gjorde sin första gemensamma textilkollektion för IKEA år 1978. Med sina färgglada moderna mönster gestaltade de på många sätt 1970-talets lekfulla, ungdomliga estetik. I gruppen ingick såväl konstnärliga mångsysslare som starka formgivare som hade tilltron till starka färger och djärva mönster gemensamt.

Initiativet till samarbetet kom från produktchefen för textil på IKEA, Vivianne Sjölin. Hon hade känt gruppens grundare, designern Inez Svensson, sedan hon haft henne som lärare på Beckmans designskola i Stockholm. Inez hade arbetat med IKEA redan i början av 70-talet och hon var också en viktig samtalspartner för Vivianne när det kom till trender och tendenser inom textil.

10-gruppens första gemensamma kollektion för IKEA var stor, minns Vivianne – och därför dyr att framställa: ”Jag gjorde av med hela mönsterbudgeten, och det påpekade min chef vid varje måndagsmöte… alla pengarna! […] Det var mer än tio mönster och metervaror. Det fanns också några stora tygstycken. Så det var en stor kollektion.”

När 10-gruppen upplöstes år 2015 förvärvade IKEA deras rika arkiv. I samband med det släpptes kollektionen AVSIKTLIG, där några av gruppens medlemmar deltog tillsammans med unga formgivare på IKEA. Det gjordes som en hyllning till det ikoniska kollektivet, som är en sådan viktig del av svensk designhistoria.