Ingvar Kamprad skrev 1996 ett personligt brev till koncernledningen och styrelsen och bad om deras stöd för engagemanget i ansvarsfullt skogsbruk: ”Stora delar av jordens skogar överexploateras, och stora områden har redan försvunnit, särskilt i utvecklingsregioner. Sydöstra Asien, Afrika, Latinamerika, Kanada, Sibirien och andra platser. Ett fåtal ansträngningar görs för återplantering och vård […] men det är alldeles otillräckligt. […] Våra skogar är mänsklighetens största tillgång.”

Räkenskapsåret 2021 köpte leverantörer för IKEA in cirka 21 miljoner kubikmeter trä, motsvarande rundträ. ”Med sådana volymer i åtanke är det lätt att förstå att trä är en central del av identiteten på IKEA. Att vara en så stor aktör i träbranschen medför ett enormt ansvar, men det är också ett bra tillfälle att kunna påverka skogsbruk runt om i världen i en positiv riktning”, säger Mikhail Tarasov, Global Forestry Manager (global skogsbrukschef) på IKEA.

Inom IKEA påbörjades resan mot att bli ”skogspositiva” för nästan tre årtionden sedan. Och i över tjugo år har IKEA försökt att använda sin storlek strategiskt för att förbättra ansvarsfullt skogsbruk globalt och motverka utarmning och skövling av skog över hela världen. Som en av de största användarna av trä i världen har IKEA enorm påverkan på världens skogar och på skogsindustrin. Det innebär ett stort ansvar att arbeta för ett hållbart och ansvarsfullt skogsbruk, inklusive att spåra varifrån träet kommer. Numera finns regler och rutiner för detta på IKEA, som år 2020 nådde sitt mål att bara använda trä som är certifierat av Forest Stewardship Council® (FSC®) , eller återvunnet trä.

Idag har IKEA ett team på cirka 45 personer som arbetar med virkesförsörjning och skogsbruk. Ett strikt kontrollsystem har utvecklats som ska spåra varifrån allt trä kommer. Fortfarande händer det att missförhållanden avslöjas, oftast av IKEA själva i samband med kontroller och revision. 2020 upptäckte till exempel en träförsörjnings- och skogsbruksspecialist på IKEA att en leverantör hade förfalskat dokument som skulle visa varifrån träet kommer. I de enstaka fall där leverantörer inte klarar kraven får de ofta en chans till och stöd från IKEA med att få ordning på sina system. Men i just detta fall stoppades all leverans och försäljning av produkter från leverantören och samarbetet avslutades. IKEA accepterar aldrig trä som inte möter de högt ställda kraven.

Solen lyser genom höga tallar, marken täckt av mossa.
IKEA har länge sagt, lite på skoj, att ”allt utom suset i trädkronan” ska användas till att göra möbler.

Viktigt för överlevnaden

Trä är en viktig råvara och en väsentlig del av identiteten på IKEA. ”Som ett förnybart och hållbart material spelar trä också en avgörande roll i resan mot ett cirkulärt samhälle”, säger Ulf Johansson, chef för IKEA Global Wood Supply & Forestry. ”För att klara det måste vi även jobba med smart användning av trä, till exempel genom effektivare användning, alltså att tillverka fler möbler från varje kubikmeter. Vi behöver också öka andelen återvunnet trä i våra möbler, och utveckla innovativa nya material som hjälper oss att fasa ut fossila råmaterial som träbaserad textil och plast.”

Att hushålla med material som trä kanske låg i Ingvar Kamprads småländska DNA. Trots allt var det han som började använda kvistig furu för över 70 år sedan, de delar som andra kasserade. Inte för att han tyckte att det var särskilt vackert, men för att kostnaderna blev lägre om man använde mer av råvaran. ”Vi brukar lite på skoj, säga att vi ska använda ’allt utom suset i trädkronan’ för att göra möbler”, säger Ulf Johansson.

Gråhårig vit man i rutig skjorta och täckväst i skogsmiljö.
Ulf Johansson, chef för IKEA Global Wood Supply & Forestry.
Mörkhårig man, Mikhail Tarasov, med stålbågade glasögon och vädertåliga kläder går i skogen.
Mikhail Tarasov, Global Forestry Manager på IKEA.

I januari 2021 presenterade IKEA en ny skogsagenda för att förbättra det globala skogsbruket fram till 2030. Syftet är att öka den biologiska mångfalden, dämpa klimatförändringarna och främja innovationer som gör det möjligt att använda trä på ett ännu smartare sätt.

”Vi vet att trä är ett fantastiskt material när det kommer från ansvarsfulla källor, men vi vet också att trycket på jordens skogar ökar på grund av ohållbart jordbruk, växande städer, vägbyggen och olaglig avverkning”, säger Mikhail Tarasov. ”Det är viktigare än någonsin att frivilligorganisationer, samhället, regeringar och företag som IKEA arbetar tillsammans för skogarnas framtid.”

En blick i backspegeln

För att förstå hur IKEA blev ”skogspositiva” får vi gå tillbaka till tidigt nittiotal. IKEA började då bygga upp en egen skogsorganisation som skulle ansvara för att formulera kraven på ett ansvarsfullt skogsbruk, samt följa upp efterlevnad genom att ha egna specialister på plats runtom i världen. Det skulle komma att bli en lång resa, kantad av fallgropar, djärva beslut och ibland livsfarliga äventyr.

Per Larsson är skogs- och handelsexpert hos Världsnaturfonden, WWF och idag medlem i den globala skogsstyrgrupp som WWF och IKEA har. Han minns situationen i slutet av 1990-talet. ”IKEA valde ett ganska unikt tillvägagångssätt som handelsföretag genom att anlita egna jägmästare för att utveckla och införa krav på hållbart skogsbruk, och få fram bättre information om träkällor. Det var många återförsäljare vid den här tiden som inte kunde svara på frågan om var träet i deras produkter kom ifrån. Medvetenheten om hur angeläget och viktigt ansvarigt skogsbruk var, var i allmänhet fortfarande låg.”

Medelålders man står på en gård i skogsbeklätt kulligt område och tillverkar hasselkäppar. Ett litet barn tittar på.
Samarbeten mellan WWF och IKEA omfattar bevarandet av urskogar och främjande av hållbart skogsbruk runtom i världen, som här i Maramures, Rumänien. På bilden tillverkar småbrukaren Ioan Mâț hasselkäppar. Foto: © James Morgan/WWF
Medelålders vit man, Per Larsson, står bland höstlöv iklädd blå jacka med WWF-märke.
Per Larsson, expert inom skog och handel med träprodukter på Världsnaturfonden, WWF, är även medlem i den globala skogsstyrgrupp som WWF och IKEA har.

Ulf Johansson, chef för IKEA Global Wood Supply & Forestry håller med: ”Det var tydligt att IKEA behövde mycket mer kunskap in-house, inte minst när det gällde varifrån träet i produkterna kom. Som ett av världens största möbelföretag blev IKEA allt oftare granskade av miljöorganisationer såsom Greenpeace och WWF, och vi insåg att vi verkligen måste fokusera mer på de här frågorna.”

Ett viktigt steg togs 1993 när IKEA var med som en av grundarna till Forest Stewardship Council (FSC), tillsammans med ett stort antal andra organisationer och miljögrupper. Idén var att utveckla internationella kriterier och kontrollmetoder för ansvarsfullt och hållbart skogsbruk – det vill säga miljömässigt hållbart, ekonomiskt genomförbart och med social hänsyn till lokalbefolkningen. Det handlade om tropiska regnskogar såväl som tempererade och nordliga skogar. Idén var att FSC-certifierat trä skulle fungera som märkning och internationell norm för ansvarsfullt skogsbruk och erkännas av allt från miljöorganisationer till grupper för mänskliga rättigheter, skogsföretag, möbel- och annan trävaruindustri, detaljister och konsumenter. IKEA satte snart upp ambitiösa mål om hur stor del av virket som skulle vara FSC-certifierat, men vägen dit skulle visa sig lång.

Solstrålar lyser upp en mossbeväxt stubbe inne i skogen.
Trä är en viktig del av identiteten på IKEA.

Ärlig feedback

Det verkliga arbetet med att förändra synsättet och bygga medvetenhet kring behovet av att anskaffa trä på ett annat sätt påbörjades 1990 när Russel Johnson, vid den tiden miljökoordinator på IKEA, lämnade in en detaljerad och ärlig rapport till koncernledningen. Den tog upp tidigare misstag och aktuella hot mot miljön – allt från användning av formaldehyd, PVC och klorblekt papper till farliga kemikalier för flamskyddsbehandling och utarmningen av tropisk regnskog. En brittisk organisation hade just börjat publicera svarta listor över företag som använde träslag från tropiska regnskogar. När en utvärdering av trä från tropisk skog gjordes visade sig större delen av sortimentet på IKEA vara problemfritt men undantag fanns, som en vilstol i filippinsk mahogny och ett soffbord med mahognyfaner. Russel Johnsson argumenterade för att en bortrensning av träslag från skyddade tropiska skogar ur sortimentet inte bara skulle gynna miljön utan också stärka företagets hållbarhetsinsatser. Hans resonemang fick ett blandat mottagande. Även om många delade hans åsikter var några oroliga att ökade krav på miljöcertifiering och spårning av virke skulle driva upp kostnaderna alltför mycket och äventyra de låga priserna.

Några månader senare godkändes en ny miljöhandlingsplan, där regnskogarnas utsatthet var prioriterad. En del inom IKEA upplevde den som ganska radikal, medan den för andra kändes långt ifrån tillräcklig. För att stärka och motverka bristen på kunskap inom den egna organisationen tog IKEA hjälp av Karl-Henrik Robèrt, expert på hållbarhetsfrågor och grundare av miljöorganisationen Det naturliga steget. Internutbildningen drog igång på IKEA hösten 1993 och sortimentet granskades utifrån den nya miljöpolicyns krav. Samtidigt inleddes trevande samarbeten med miljöorganisationer som Greenpeace och WWF.

Två personer iklädda stora stråhattar arbetar med plantor i återplanteringsbäddar under tak av nät.
På 1990-talet inledde IKEA ett samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) . Det resulterade i Så ett frö, ett litet men nyskapande projekt för omplantering av regnskog i Borneo där skövling hade pågått sedan början av 1980-talet för att ge plats åt palmoljeplantager.

Passion för skogen

Skogsfrågan drevs av miljöstaben och inköpsorganisationen på IKEA tillsammans med företagets virkesleverantörer över hela världen. Samtidigt som IKEA byggde upp sin interna skogskompetens innebar Ingvars kärlek till skog och mark inte att han gav upp sin passion för prisvärda produkter. Förslag till skogsfrämjande insatser måste alltid åtföljas av en kostnadsanalys. Och varken Ingvar eller de flesta andra på IKEA hade ännu insett vilka enorma insatser som skulle krävas för att uppnå verklig förändring.

”Skogsfrågorna på IKEA var inget rakt spår”, minns Susanne Pulverer-Bergstrand, som 1997 ledde hållbarhetsarbetet. ”Tillsammans med inköpsorganisationen jobbade vi fram en strategi där skogsfrågorna var ett prioriterat område. Jag insåg snart att vi behövde mer specialistkompetens inom kemi och skogsbruk.” Inköpsorganisationen anställde nu Gudmund Vollbrecht som jägmästare. Han skulle arbeta med frågorna internt på IKEA och vägleda andra jägmästare på de olika IKEA marknaderna runt om i världen. De skulle spåra virkets ursprung till alla produkter, och säkerställa att de inte kom från förbjudna källor.

Se Ingvar Kamprad i sitt rätta element – de småländska skogarna.

Gudmund Vollbrecht mötte snart utmaningar inom inköpsorganisationen, till exempel när han varnade för företagets användning av teak. ”En del menade att så länge teaken kom från plantager så var den okej att använda. Andra höll inte med, då teak vid den tiden smugglades i stor omfattning i hela Sydostasien. Mycket kom från skyddade naturskogar, inte minst från Burma. Enda sättet att säkerställa att teaken verkligen kom från godkända plantager var att använda FSC-certifierad teak, som var dyrare än den som inte var certifierad”, minns Gudmund. Han kände sig frustrerad över situationen, och när han erbjöds ett annat jobb tog han det. Men innan han skulle sluta hade han ytterligare ett möte med Ingvar Kamprad på huvudkontoret i Humlebæk.

”Jag gick in där med min overhead och började köra. Jag tänkte att nu har jag chansen och blåste på. Efter ett tag märkte jag att Ingvar började lyssna och att alla andra i rummet såg livrädda ut. … Jag babblade på om hur usla vi var, att vi inte visste vad vi höll på med. Jag inkompetensförklarade bolaget totalt. Ingvar ställde några frågor under tiden, och efter en timme levererade jag min slutkläm. Då sa han ’Det har du tamejfan rätt i. Vad behöver du?’.”

Mot nya mål

Gudmund Vollbrecht stannade kvar på IKEA. Miljöstaben och inköpsorganisationen fick nu mer resurser, och Susanne Pulverer-Bergstrand kunde anställa mer folk med kunskap om skogsbruk. Under andra halvan av 1990-talet började inköpsorganisationen också placera ut fler skogsutbildade på marknader som Rumänien, Nordamerika, södra och norra Europa, Kina och Sydostasien, där arbetet ofta utfördes i otillgängliga områden.

Man står bredvid en svart bil på lerig, uppkörd väg kantad av björkar.
En grupp människor sedda bakifrån vandrar genom snötäckt skog.
Tidigt fick jägmästare anställda av IKEA och utspridda över olika inköpsmarknader ansvar för att spåra virkets ursprung och säkerställa att de inte kom från förbjudna områden. Ovan syns jägmästare i fält i Ryssland (t.v.) och Rumänien (t.h.).

I slutet av 1990-talet var fortfarande bara en mycket liten del av virket på IKEA FSC-certifierat, dels för att det var brist på sådant virke och dels för att förändringarna internt gick långsamt. En utmaning i arbetet med att öka andelen FSC-certifierat virke var att ingen – inte IKEA, inte andra företag och inte miljöorganisationerna – visste exakt vilka skogar som skulle skyddas och vilka som kunde avverkas. Idén till en lösning sägs ha kommit från Christoph Thies, då ansvarig för Greenpeace skogsprogram. Lars H Læstadius, som vid tiden arbetade för World Resources Institute (WRI) i Washington DC, USA minns tidsperioden väl. ”WRI hade publicerat en bok 1997 som innehöll en karta över världens sista stora urskogar”, säger Lars. ”Sveriges urskogar fanns inte ens med på den kartan. Här talar vi om Sibirien, Kanada, Amazonas och såna riktiga grejor. Skogar så stora att inget kan påverka dem – som är precis i marginalen av den mänskliga kolonisationen. Om ett vulkanutbrott äger rum i ena änden så kan all biodiversitet ta skydd i andra änden och så småningom återuppbyggas.” Enligt Lars var Christopher Thies och Greenpeace på väg att inleda en internationell skogskampanj. ”Som jag minns det ville de basera kampanjen på WRI:s karta över urskogar och föreslog att IKEA skulle gå in och finansiera kampanjen.”

WRI fortsatte att utveckla fler och mer detaljerade kartor, och mekanismer för att både skydda och bredda de sista stora urskogarna. Och detaljerade urskogskartor var precis vad både företag som IKEA och miljörörelsen behövde. Ur detta växte Global Forest Watch fram som den gröna rörelsens egen vetenskapliga verksamhet. Lars H Læstadius och WRI fick snart ett uppdrag av IKEA.

”När avtalet var färdigskrivet sa IKEA: ’Åk till Ryssland och gör en urskogskarta.’ Så det gjorde vi. Den kartan blev jättebra och IKEA använder den fortfarande.”

En hög med avverkade trästammar i skogen, en kvinna och en man i neongula västar står i bakgrunden.
Idag använder IKEA bara trä som är återvunnet eller som är certifierat av Forest Stewardship Council (FSC). Men på 1990-talet var det brist på sådant virke i världen, och kunskapen kring vikten av trä från hållbara källor var fortfarande låg.

Skogsfrågan i ny uppförandekod

År 2000 kom IWAY , en ny uppförandekod för IKEA leverantörer, där skogsfrågorna var ett av flera områden tillsammans med arbetsvillkor. Samtidigt lanserades en ny inköpsstrategi under rubriken ”Pump Up the Volume”, som bland annat handlade om att minska antalet leverantörer, öka inköpsvolymen, sänka inköpspriserna och effektivisera sortimentet. Strategin skulle vara ett hjälpmedel vid utvärdering av leverantörskedjan. En ’IKEA skogsstandard’ utvecklades med hjälp av en fyrstegsmodell som användes för att uppnå det långsiktiga målet att allt trä inom IKEA sortimentet skulle komma från verifierat välskötta skogar. 2010 byttes den ut mot en tvåstegsmodell. I den nya modellen fanns bara alternativen att nå de högt satta minimikraven eller de allra hårdaste kraven på ”mer uthålliga källor”, det vill säga FSC-certifierat trä eller återvunnet trä.

Utvecklande samarbeten

Under 2000-talets början växte också samarbetet med miljöorganisationer som WWF. Idag samarbetar IKEA och WWF om allt från att minska användningen av vatten och bekämpningsmedel till att förbättra levnadsförhållandena för bomullsodlare. Men det var just skogen som förde dem samman, menar Per Larsson på WWF. År 2002 startade IKEA och WWF fem projekt i sju länder, bland annat initiativ för att stoppa avskogning och utarmning av skog i Vietnams Mekongdelta och utökad skogscertifiering i Portugal. Inriktningen var tydlig – motverka illegal avverkning, främja trovärdig skogscertifiering och ansvarsfull virkeshandel och fortsätta att kartlägga, skydda och bevara skogar med höga naturvärden.

En grupp kvinnor som bär på arbetsredskap vandrar genom tät tropisk skog i soluppgången.
Mer än en fjärdedel av världens skogar sköts i praktiken av människorna som bor där – urbefolkningar, lokalsamhällen och småskogsbrukare, men deras viktiga roll och ansträngningar uppmärksammas inte tillräckligt. Kvinnorna på bilden, från Nepal, tillhör dessa ”osynliga skogsförvaltare”. Ett erkännande av deras och andras insatser är nödvändigt för att bevara världens skogar, och är därför en viktig del av det arbete som WWF och IKEA samverkar kring. Foto: © James Morgan/WWF

”Det var ganska ambitiöst att dra igång med så många länder, men så här i efterhand var det ett bra beslut som verkligen fick genomslagskraft”, säger Per. ”I början handlade det mest om att IKEA stöttade initiativ som utfördes av WWF, och att WWF var en ’viktig vän’ till IKEA som alltid drev på frågan om förändring.” Bilden av att det var viktigt för IKEA att ha en långsiktig samarbetspartner som kunde utmana företagets sätt att arbeta delas av Pär Stenmark, som då var ansvarig på IKEA för samarbetet med WWF.

Både IKEA och WWF såg snart behovet av ett mer aktivt och integrerat samarbete. ”WWF var inte längre intresserade av enbart donationer”, säger Per Larsson. ”Vi ville förändra sättet företagen drevs på också. Med IKEA gjorde vår kombinerade kunskap det möjligt att påverka hela marknader och inspirera till hållbar affärsverksamhet, och bidra till naturvård och resursförvaltning som annars inte skulle vara möjlig.”

Riskfyllt arbete i vildmarken

I Ryssland hade WWF och IKEA arbetat tillsammans sedan 2002 för att förstärka hållbarheten i skogssektorn genom att driva fram ansvarsfullt skogsbruk och förbättrad skogsförvaltning. Ett tidigt försök gjordes också att sätta samman en Taiga-brigad för att bekämpa virkesstölder och illegal avverkning i östra Ryssland, nära gränsen till Kina. Pär Stenmark glömmer aldrig en vild bilresa genom skogen i Primorskij Kraj där tjuvskyttar jagade sibirisk tiger och koreansk tall ofta stals.

Gevär, ammunition och kamouflagemönstrad ryggsäck.
En tjuvskytts vapen och ammunition som beslagtagits i Sinegorie, Primorsky Krai, Ryssland. Här arbetar IKEA och WWF sedan länge mot tjuvjakt och illegal skogsavverkning. Foto: © Antonio Olmos/WWF-UK

”Det var rena vilda västern”, berättar Pär. ”Vi åkte i suvar som ibland hade kulhål i plåten. En gång, mitt i vintern, kom det ut en virkesbil från höger, lastad med koreansk tall. Jag satt bak och chauffören sa: ’Där är de! Skjut över dem!’ Så vi tog en nödraket och sköt genom fönstret över lastbilen, men de stannade inte. Till sist kom vi fram till en enorm terminal mitt ute i ingenstans. Jag såg de jättelika portarna öppnas och därinne stod dyra lyxsportbilar, mitt ute i skogen. Då förstod jag att det kunde bli riktigt farligt. Jag hoppade ut, tog skydd bakom däcket på bilen med alla kulhålen och tänkte att nu får vi se hur det går. Men det blev ingen fajt. Polisen tog tjuvarna och åkte med dem till finkan.”

Förbättrad effekt

År 2005 tog Kjell-Owe Ahlskog, före detta skogsbrukschef för IKEA i västra Ryssland, över som Global Forestry Manager. Han blev lätt chockad när han fick se den snäva tidplanen och de mål för andelen FSC-certifierat trä som satts av föregångaren Gudmund Vollbrecht.

”Gudmund hade gjort ett enormt jobb och nått väldigt långt. Han tyckte om att måla med breda penseldrag. Men hans siffror var helt orealistiska och tagna ur luften. Det visste han ju om, men de hade fastnat i organisationen. Just då hade IKEA under flera år pendlat mellan 3% och 8% FSC-certifierat trä av den totala träproduktionen, och det fanns ingen ljusning i sikte. Jag frågade Gudmund vad han tänkte och han sa: ’Nä, men så där gör vi alltid, vi lägger ribban högt och så ser vi var vi hamnar.’”

Kjell-Owe trodde på att sätta mer realistiska mål för att få med sig hela organisationen. Trots alla framsteg fanns det gamla dilemmat kvar: Var det möjligt att göra ansvarsfulla träinköp och samtidigt behålla låga priser? Ingen ville äventyra företagets lågprisprofil. Samtidigt hade IKEA drabbats hårt av en global råvaruboom där träpriserna gick upp och en bristsituation uppstod. Kjell-Owe hade en god bild av svårigheterna på fältet efter många, långa timmar på tåg och i bil i västra Ryssland.

Man i varma kläder och mössa tar på sig gammaldags skidor på snötäckt mark, framför blåa tält.
Det är ibland svårt att ta sig fram i djupa skogar, men medarbetarna från IKEA och WWF lyckas alltid till slut. Här sätter Pavel Fomenko från WWF Ryssland på sig skidorna i Sinegorie, Primorsky Krai. Pavel, tidigare verksam som jägare, känner skogen utan och innan. Han är känd i Ryssland för sina insatser för att skydda den hotade Amurtigern i ett samarbete mellan IKEA och WWF. Foto: © Antonio Olmos/WWF-UK

”När man kom till underleverantörerna så var det aldrig rätt tid att vara där. Det fanns alltid ursäkter, det gick aldrig att ta sig ut i skogen. Var det på vintern så var inte vägarna bra, vi skulle ha kommit på sommaren istället och var det på sommaren skulle vi ha varit där på vintern för på sommaren fanns det inga vägar. I de flesta fall gick det nog till slut men man fick vara envis.”

Kjell-Owe Ahlskog menar att alla på IKEA förstås insåg att trähantering måste vara laglig, och att ”en viss hygiennivå” måste finnas, även om det kostade. ”Men tillgången på FSC-certifierat virke just då var väldigt liten och det var uppenbart att pressade vi på för hårt skulle det påverka kostnaderna. Det skapade så klart oro.”

”Företaget styrdes genom mätning av vilka resultat sortimentsområden och inköpskontor presterade när det gällde till exempel bruttovinst, tillgänglighet, prisutveckling och kvalitet”, förklarar Kjell-Owe. Och så länge inte hållbart trä i värdekedjan kunde mätas på samma sätt som allt annat, skulle inte mycket hända. Kjell-Owe och hans medarbetare började jobba med analyser, mätningar och faktaunderlag för att öka förståelsen för hur viktiga frågorna var. ”Vi kämpade hårt för att få gehör, och försökte hitta sätt att visa varje affärsområde inom IKEA att ’så här ser er råvaruförbrukning ut, härifrån kommer ert virke’. Och sen frågade vi: ‘Hur kan vi få in trähanteringen i affärerna på ett bra sätt?’”

”Det var under en tid när frågan om skogshållning höll på att mogna inom IKEA. Därför fick dessa frågor mer uppmärksamhet, men det var också utforskande. Som nyblivna jägmästare försökte vi gemensamt hitta rätt väg.”

– Sophie Beckham

Spännande tider

2007 tog Sophie Beckham – idag hållbarhetschef på skogsindustrikoncernen International Paper – över rollen som Global Forestry Manager. Hon hade inlett karriären inom IKEA som Forestry Manager (skogsbrukschef) för Nordamerika 2003, kort efter sin examen från Yale School of Forestry & Environmental Studies.

”Jag visste inte riktigt vad min uppgift skulle bli eller vilka förväntningar som fanns. Men jag var omgiven av riktigt duktiga människor och lärde mig snabbt att mitt jobb bland annat innebar besök på väldigt kylslagna sågverk i norra Kanada för att hitta ansvarsfullt hanterat virke till bra pris”, säger hon. ”Det var under en tid när frågan om skogshållning höll på att mogna inom IKEA. Därför fick dessa frågor mer uppmärksamhet, men det var också utforskande. Som nyblivna jägmästare försökte vi gemensamt hitta rätt väg. IKEA gav oss stor frihet att resa till avlägsna platser för att träffa samarbetspartners, sågverksägare och mängder av små markägare som drev sina olika verksamheter. Vi tog med oss allt tillbaka och kokade ner det till frågeställningen ’Hur ska vi som virkesinköpare agera? Hur ska vi koppla ihop det vi ser ute på fältet, skogsbrukets verklighet, med vårt agerande för ett tongivande varumärke som vi vill skydda och vars integritet vi vill bibehålla?’ Det var helt enkelt en fantastisk tid för att bygga upp kunskap inom IKEA.”

Något som också utvecklades snabbt under den här tiden var samarbetena mellan IKEA och frivilligorganisationerna. ”Nu för tiden är det en självklarhet med samarbete mellan ideella organisationer och näringslivet, men på den tiden handlade det fortfarande till stor del om stora kampanjer och att väcka reaktioner. När jag ser tillbaka var IKEA ett av de första varumärkena som gick ifrån det reaktiva sättet att jobba och istället öppnade dialog med till exempel Greenpeace. Jag tror att det var en viktig vändpunkt, inte bara för IKEA utan för många företag som ville göra rätt. Vi började förstå att vi måste vara mer öppna och transparenta och involvera intressenter och andra aktörer. Det var en spännande tid där IKEA var redo att överväga att sätta upp mål som på den tiden kändes väldigt stora och djärva”, säger Sophie.

År 2010 lämnade Sophie Beckham över till en ny Global Forestry Manager, Anders Hildeman. Innan hon slutade gjorde Sophie en sista rekrytering som skulle få stor betydelse. Mikhail Tarasov, med en bakgrund i doktorsstudier i skogsbruk i Ryssland, USA och Nederländerna, utsågs till regional skogsbrukschef i Kina, en viktig men komplex marknad för trähandel.

Vidsträckt skog med träd i gula och röda höstfärger.
Trädens löv skiftar färg på hösten i Lazovskys naturreservat, idag ansett som ett av de viktigaste i hela Ryssland. Foto: © Vladimir Filonov/WWF

Från forskning till affärslivet

Mikhail Tarasov, som växte upp i St Petersburg i Ryssland, fick som barn ofta följa med sin pappa på forskningsresor som rörde skogsbruk. Han slog in på en liknande bana, men blev alltmer intresserad av hur affärslivet kunde påverka hållbarhet och biologisk mångfald. ”Forskning kan bidra genom att belysa många globala problem, men den privata sektorn måste också involveras”, säger han.

2010 började Mikhail Tarasov jobba för IKEA i Kina, och satte full fart direkt. ”Jag tog över ett fantastiskt team, men resten var … inte lika fantastiskt. Vid den tidpunkten siktade man på 30% FSC-certifierat trä inom IKEA, men den verkliga siffran i Kina var närmare noll. Saker och ting stod helt enkelt still. Målet var tydligt, men vi kunde inte uppnå det.”

I Kina hade IKEA ett nätverk på över tolv inköpsteam på fyra olika platser, och över 100 leverantörer, både stora och små. Mikhail och hans team började besöka fabriker, sågverk, små markägare och marknader.

Vidsträckt grönt skogsområde i kuperad terräng.
IKEA och WWF har arbetat tillsammans sedan 2002 för att skydda urskog och förbättra skogsbruket. Här syns ett vidsträckt område i Kina varav en del fortfarande består av naturlig urskog medan andra delar är resultatet av skogsplantering och insatser mot illegal avverkning. Foto: © Staffan Widstrand/Wild Wonders of China/WWF

”Sex månader efter att jag hade börjat jobba kunde jag knappt sova om nätterna”, minns Mikhail. ”Det var smärtsamt att se hur ansvarslöst skogsbruket bedrevs överallt. Vi var tvungna att hitta ett systematiskt sätt att rensa upp i leverantörskedjan, och få med oss alla ombord – från högsta ledningen till inköpare, leverantörer och små markägare. Det behövdes en förändring av inställning och attityder i hela skogsbranschen och inom vår egen verksamhet om vi skulle kunna nå våra mål och förbättra skogshållningen. Skogsbruk behövde bli en del av affärsagendan.”

”Manegen hade redan krattats av alla dem som kom före mig och mitt team. Jag var bara den sista kuggen som fick maskineriet att snurra.”

– Mikhail Tarasov

Insikten som Mikhail fick 2010 speglar väl det många jägmästare och skogsbrukschefer inom IKEA tidigare har sagt. Men kanske var det hans sätt att sätta hjulen i rullning i praktiken som gjorde att saker började hända denna gång. ”Manegen hade redan krattats av alla dem som kom före mig och mitt team”, säger Mikhail. ”Jag var bara den sista kuggen som fick maskineriet att snurra.”

Mikhail rapporterade till Jesper Brodin och Peter Wisbäck i hållbarhetsrådet på IKEA. Jesper var vid den tiden regional inköpschef för Sydostasien, men blev 2017 vd för INGKA Group.

”Efter ett halvår gick jag till dem och var väldigt ärlig. Jag sa att ’Vi måste göra saker och ting på ett annorlunda sätt. Och det måste vara ni som talar om det för alla och pekar ut rätt riktning. Det måste komma från ledningen.’” Jesper Brodin och Peter Wisbäck höll med. De gav Mikhail mandat att integrera ansvarsfullt skogsbruk i verksamheten och i virkesspårningen. Ledningen kommunicerade också att målet i Kina nu var att allt massivt trä skulle vara 100% FSC-certifierat inom två år. Tillsammans med WWF startades ett projekt för att öka tillgången på FSC-certifierat trä i Kina.

Närbild av avverkade trädstammar med handskrivna märkningar.
IKEA har idag ett strikt kontrollsystem för att spåra varifrån träet i produkterna kommer.

”Vi arrangerade om våra samarbeten för att stötta leverantörerna i hela värdekedjan, och lyssnade på deras farhågor. Vi uppmuntrade dem också att bygga långsiktiga leveranskedjor som var hållbara”, förklarar Mikhail. ”Och bara två år senare hade andelen trä från mer hållbara källor i Kina stigit från strax över 0% till runt 50%.”

Medan Mikhail kämpade vidare i Kina arbetade Global Forestry Manager Anders Hildeman med att öka medvetenheten kring skogsbruksfrågorna inom hela IKEA organisationen. ”Vi la mycket tid på att få upp skogsfrågorna högt på agendan och att övertyga folk om att mäta våra resultat på handelsnivå och produktnivå”, säger han. Anders arbetade tätt ihop med Tomas Paulsson, som då var ansvarig för den övergripande strategin för massivt trä inom IKEA. ”När min personliga förståelse för skogsfrågan fördjupades spreds den vidare inom IKEA”, minns Tomas. ”Och vi bestämde att vi inte bara skulle sitta i konferensrum och möten utan åka ut och se verkligheten och lära oss av den. Jag minns när jag fick en lista på leverantörer som inte hade koll på var de fick sitt virke ifrån, och jag bad WWF om råd. Skulle vi stänga ner dem direkt? Men WWF sa nej. ’Fortsätt att arbeta precis som ni gör, för då leder det till något positivt […] Annars fortsätter det bara med en annan kund.’”

Kulturskifte

Den 25 april 2012, nästan 25 år efter att de första jägmästarna anställdes på IKEA, hände något som skulle förändra medvetenheten kring hur långt IKEA hade kommit med skogsvårdsarbetet. SVT:s Uppdrag granskning med reportern Janne Josefsson undersökte påståendet att IKEA bidrog till ”skövling av jordens unika urskogar i sin jakt på virke”. Global Forestry Manager Anders Hildeman var inbjuden för att kommentera och när han dök upp i rutan var det många inom IKEA som höll andan. Anklagelserna var mycket allvarliga och en skandal skulle kunna skapa stora problem för IKEA. Men Anders svarade lugnt och berättade om hur IKEA idag arbetade med att ta allt större ansvar för hållbart skogsbruk. Plötsligt insåg alla på IKEA hur långt man faktiskt hade kommit sedan 1990-talet, och hur illa det kunnat gå om inte Anders och resten av skogsvårdsorganisationen, och alla deras företrädare, hade kämpat så ihärdigt för att få upp skogsfrågan högt på agendan.

”Det var väldigt betydelsefullt, kanske viktigare internt på IKEA än det var externt”, minns Anders Hildeman. ”Utåt neutraliserades den negativa effekten av tv-programmet av att vi kunde få ut vårt budskap och prata om det vi gjorde och förklara att ’så här ser vi på det’. Men internt på IKEA gav det oss det politiska kapital vi behövde för att kunna driva dessa frågor och tre år senare uppnå 50% FSC-certifierat trä. Även i annat arbete, som när vi ibland var tvungna att stänga ner en leveranskedja för att den inte höll måttet, hade jag stor nytta av att till och med Ingvar Kamprad hade sett mig debattera med Janne Josefsson på tv och blivit övertygad om att IKEA var på rätt spår.”

Högt staplat akaciaträ på pallar i fabrik, asiatisk kvinna med röd hatt, rutig skjorta och munskydd flyttar en pall.
Här används akaciaträ i tillverkning av delar till trädgårdsmöbler hos en IKEA leverantör i Vietnam. Fabriken är en av flera i Vietnam som arbetar hållbart med 100% FSC-certifierat trä. Foto: © James Morgan/WWF

Under 2012 presenterade IKEA sin hållbarhetsstrategi för 2020, People & Planet Positive, med viktiga skrivningar om skogsbruk. Och 2014 integrerades skogsbruksstrategin officiellt i affärsplanerna för sortiment och inköp. Det blev tydligt för alla som på något sätt hade med trä att göra på IKEA, att de måste vara medvetna om kraven som ställdes.

”Det visade sig vara effektivt, för när man börjar mäta saker och ting så blir det synligt och fler tar personligt ansvar. Vi nådde inte hela vägen fram men det var början till ett verkligt kulturskifte som skulle leda fram till var IKEA står idag”, säger Anders Hildeman.

2014 talade också Peter Agnefjäll, då koncernchef för IKEA Group, för FSC:s generalförsamling i Sevilla, Spanien. Över 600 medlemmar från hela världen var representerade, däribland frivilligorganisationer, företag och ursprungsbefolkning. ”Hans tal var en milstolpe i företagets resa mot att bli ’skogspositiva’”, säger Mikhail Tarasov, som också var på plats. ”Jag minns att han sa att för IKEA betyder ’Att skapa en bättre vardag för de många människorna inte bara handlar om att sälja fler bokhyllor. Det är snarare genom att förbättra skogshållningen som vi påverkar de många människornas liv och hela samhällen som är beroende av skogen. Och det gör att vi kan förverkliga IKEA visionen’. För mig var det både ett inspirerande och ikoniskt ögonblick.”

Mörkhårig man i vinröd tröja, Mikhail Tarasov, sitter på huk vid små gröna plantor i växthus.
Mikhail Tarasov, Global Forestry Manager på IKEA ledde arbetet med den nya strategin för IKEA och skogen som lanserades 2021 för att ytterligare förbättra den globala skogshållningen till 2030.

En komplex resa

2015 axlade Mikhail Tarasov rollen som Global Forestry Manager på IKEA. Det framgångsrika arbetssätt han introducerade i Kina tillsammans med sitt team har nu implementerats och anpassats till övriga marknader runt om i världen. Resultatet blev att över 98% av allt trä inom IKEA från och med slutet av 2020 kommer från mer hållbara källor (FSC-certifierat och återvunnet) och därmed har IKEA uppnått sitt ambitiösa mål.

”Skogsbruk är inte raketforskning – det är mycket mer komplicerat än så.”
– Mikhail Tarasov

Under 2020 ledde Mikhail sedan arbetet med en ny strategi för IKEA och skogen som lanserades 2021 för att ytterligare förbättra den globala skogshållningen till 2030. Ett av hans favorituttryck är ”Skogsbruk är inte raketforskning – det är mycket mer komplicerat än så”.

”Det har varit en lång resa, och den är långt ifrån över”, säger han. ”Många olika personer har spelat en viktig roll under de här 30 åren genom att driva på förändring inom organisationen. Men vi skulle inte ha klarat av det om det inte vore för det engagemang som genomsyrar hela IKEA, och den hängivenhet och passion som finns för skogen och hållbarhet. Det var så vi kunde nå våra höga mål kring mer hållbara källor under 2020. Våra medarbetare och samarbetspartners behövde lite tid för att lära sig och system behövde upprättas och följas upp. Och det finns fortfarande mycket att göra – vi kommer aldrig bli helt färdiga. En sak som är säker är att världen behöver samarbeta, mer än någonsin, för att bevara jordens dyrbara resurser för kommande generationer. Jag tycker att vi har gjort ett fantastiskt jobb, men vi måste fortsätta vara på tårna. Trycket på världens skogar fortsätter att öka och därför lägger vi nu in en högre växel för att kunna förbättra den biologiska mångfalden, dämpa klimatförändringarna och främja innovationer som gör det möjligt att använda trä på ett ännu smartare sätt.”

Mikhail Tarasov, Global Forestry Manager på IKEA, berättar om hur man använder trä på ett ansvarsfullt sätt.
En film om hur IKEA jobbar för skogens framtid.

Relaterat