Första varuhuset utanför Sverige

Hei Norge!

IKEA öppnade ett varuhus i Norge och blev internationella. Men vad ledde fram till det beslutet? En kombination av planering, affärer och instinkt. Och lite norsk ilska.

Under de första årtiondena var det Ingvar Kamprad själv som skötte det mesta på IKEA. Han var inköpschef, personalchef och utvecklingsansvarig. Men för att få ordning på företagets utlandsexpansion tog han hjälp. 1958 öppnade IKEA det första varuhuset i Älmhult, och i samband med invigningen fick Ingvar kontakt med en norsk konsult, Hans Bernhard Nielsen. Under de kommande åren filade Nielsen och Ingvar på hur en nordisk expansion för IKEA skulle kunna se ut. De såg två alternativ. Det ena var att IKEA startade postorderförsäljning med eget lager i Norge samt blev återförsäljare åt den norska möbelhandeln. Det andra alternativet var att starta en utställning, precis som i Älmhult, och sälja möbler till privatkunder under eget varumärke – IKEA. Nielsen och Ingvar bestämde sig för att satsa på att bli återförsäljare till möbelhandlare i Norge och grunda bolaget Skandiaform A/S.

Butiksingång 1960-tal. På gul skylt ovanför dörren står det IKEA. I skyltfönstren syns lampor och travade kataloger.
IKEA blev internationella i och med etableringen utanför Oslo.
Rörigt kassaområde, IKEA på 1960-talet. I bakgrunden syns stora rödvita skyltar på norska för Leverans och Returer.
Kassalinjen var långt ifrån dagens effektiva självbetjäningsområden.

Samtidigt som dessa planer smeds hade Ingvar, via sitt inköpsbolag Ikano, etablerat ett samarbete med den polska exportorganisationen PAGED. IKEA fick 1961 ensamrätt på försäljning av polska möbler i Sverige. Bara ett år senare hade de även fått ensamrätt till försäljningen i Norge. Hoppsan. IKEA hade ju varken postorder eller varuhus där. Nu fick Ingvar bråttom. Hans vän, konsulten Hans Bernhard Nielsen, hängde dock inte riktigt med i svängarna när Ingvar plötsligt anställde en ung driftig norrman, Jan Johannessen, som varuhuschef på IKEA i Norge. Hans Bernhard Nielsen, som hade jobbat hårt med att upprätta bolag, kontaktat möjliga kunder och skött all administration kring den tänkta postorderverksamheten i Norge blev ”temmelig forbannet”. Han skrev att Ingvar självklart fick planera hur han ville och ändra sig hur han ville – men det fanns gränser! Nielsen avslutade med att hälsa till Ingvars far och sa sig vara förundrad över hur Feodor hade fått en sådan son. Illa. Eller? Ingvar hade reagerat på instinkt och var förmodligen en smula pressad av löftet till PAGED. När han träffade på unge herr Johannessen såg han en möjlig och duglig varuhuschef och slog till. Ingvar litade på sin egen kraft och tog ett snabbt beslut. Många år senare publicerades En Möbelhandlares Testamente där vi kan läsa om filosofin bakom IKEA, beskriven genom nio teser. En av dessa handlar om enkelhet. ”…glöm inte att överdriven planering är företagens vanligaste dödsorsak.” Etableringen i Norge är ett praktiskt exempel på hur man faktiskt kan göra om det känns rätt.

Ingvar Kamprad i brun kostym och slips, Jan Johannessen, mörk kostym och randig slips, på restaurang med vita dukar.
Ingvar Kamprad och Jan Johannessen firar tio framgångsrika år i Norge, 1973.

År 1963 öppnade IKEA varuhuset i Nesbru utanför Oslo, med Johannessen som varuhuschef. Hans Bernhard Nielsen och Ingvar Kamprad fortsatte sitt samarbete och behöll vänskapen i många år framöver.

Relaterat