Ingvar Kamprad

Den lekfulle affärsmannen.

Hur blev en liten Älmhultskille en av världens mest framgångsrika entreprenörer? Klassisk småländsk klurighet och envishet är nog bara en del av svaret. Ingvar Kamprad formades till stor del av sin barndom, som var fylld av kärlek och fantasi. En uppväxt där de vuxna hade tid att leka och tid att lyssna. En trygg värld omsluten av skog och mager morän. Perfekt att leka affärsman i.

Ingvar Kamprad föddes 1926 i Älmhult och växte upp tillsammans med sin lillasyster Kerstin, mamma Berta och pappa Feodor. De första åren tillbringade Ingvar med sin familj på mamma Bertas gård Majtorp. På gården gällde det att vara både sparsam och påhittig för att få vardagen att gå ihop. Och mamma Berta var precis just det. En snäll men handlingskraftig kvinna som, enligt Ingvar, var älskad av alla. Och Ingvars morfar, Carl Bernhard Nilsson, var minst lika snäll. Han hade dessutom den perfekta lekplatsen för en liten kille – en järnhandel. CB Nilssons järnhandel var ett himmelrike som luktade sill och läder, och sålde allt från spik och karameller till dynamit. Bakom disken stod världens bästa lekkamrat – morfar. Ingvar kunde tillbringa hela dagar här, lekande med honom. Ibland fick han springa ärenden, men det ställdes sällan några krav på honom, allt var bara lek och fantasi. Ingvars morfar var en mästare på att leka, och han älskade sitt lilla barnbarn Ingvar.

Två barn, Ingvar Kamprad och lillasyster Kerstin, leker med leksaksbil i trä en sommardag.
Familjen Kamprad, Kerstin och mamma Berta, Ingvar och pappa Feodor, i naturen, 1936.
Leka, leka, leka. Leka affärsman i morfars lanthandel och springa ärenden lite på skoj. Sälja tändstickor och fisk till farmor. Cykla runt på småländska skogsvägar med pennor och julkort, skärp och blyertspennor på pakethållaren. En lekfull barndom, ett småländskt driv och massor med kärlek formade Ingvar till en påhittig pojke. En påhittighet som skulle visa sig vara något alldeles extra. Till vänster: Ingvar och hans syster Kerstin, cirka 1932. Till höger: Familjen Kamprad, 1936.

Men Ingvars pappa, Feodor, då? Han arbetade i veckorna på sin familjegård i Elmtaryd, två mil bort. En gård på 449 hektar som Feodors mor och far – Franziska och Achim Kamprad köpt 1894. Ingvars farmor och farfar var invandrare – Franziska kom från den tysktalande delen av kejsardömet Österrike-Ungern och Achim från Sachsen, som var en del av Tyskland. Paret hade bestämt sig för att lämna sin hembygd för att pröva lyckan i Småland i Sverige. Grossmutter Fanny – Franziska Kamprad – hade drivit gården själv sedan hon blivit änka bara tre år efter flytten till Sverige. Hennes make Achim, Ingvars farfar, begick självmord när gårdens ekonomi såg ut att vara utom räddning. Kvar blev Franziska, en gravid tvåbarnsmor. Hon betraktades som både dominant och envis, och det var kanske just de egenskaperna som gjorde att hon klarade av att rädda gården. Året Ingvar fyllde sju flyttade hela familjen till gården Elmtaryd och då blev det farmor som slösade kärlek på Ingvar. Farmor Franziska var barsk mot de flesta i sin omgivning, men Ingvar däremot avgudade hon.

Ateljéfoto från tidigt 1900-tal, ungt välklätt par, Ingvar Kamprads farföräldrar i Tyskland.
Ingvar Kamprads farmor, Franziska Kamprad kom till Sverige från Tyskland med maken Achim Kamprad 1896, och flyttade in på gården Elmtaryd utanför Älmhult. Ingvar Kamprad har själv sagt att hans nära kontakt med sin farmor blev ödesdiger, då det spelade stor roll för att han i tonåren började engagera sig i nazistiska och fascistiska rörelser. Senare i livet tog han upprepade gånger starkt avstånd från och bad om ursäkt för sitt engagemang i dessa rörelser och kallade det för ”förvillat” och ”sitt livs största misstag”.

Om morfar hade varit en lekfull och varm kompis, var farmor betydligt mer stram och sträng. Men det som förenade dem var kärleken till Ingvar. Farmor uppmuntrade honom i alla hans försök att tjäna pengar och leka affärsman. Hon var hans bästa kund när han kom dragande med tändsticksaskar, julkort, tidningar, eller fisk han själv dragit upp. Just fiske blev något Ingvar gärna ägnade sig åt, men han förstod att fisket skulle bli bra mycket mer effektivt om han kunde lägga nät. Men nät var dyrt, så han bad sin pappa betala. I gengäld fick pappa Feodor del av den vinst Ingvar gjorde på fisket. När Ingvar började sälja fröer tjänade han så bra på det att han fick råd att köpa både en cykel och en skrivmaskin. Skrivmaskinen kom till god användning när han började upprätta kundregister, och cykeln passade fint som distributionsmedel till kunderna i hembygden. Och kanske var det någonstans där, med cykeln full av fröer och julkort, som han kände att det var affärsman han ville bli. Pengar, visade det sig, behövdes alltid till gården Elmtaryd. Pappa Feodor pratade ofta om förbättringar som borde göras, om det bara hade funnits mera pengar. Mamma Berta, som verkade stå för handlingskraften i äktenskapet, hyrde ut rum på gården för att dryga ut kassan. Allt detta såg Ingvar, och någonstans i tioårsåldern började funderingar kring att tjäna pengar uppta hans tankar mer och mer. Men hur?

Om det nu gick att tillverka så billigt, varför blev det då så dyrt så fort varorna lämnade fabriken?

Ingvar Kamprad har själv beskrivit hur han redan under tidiga tonår funderade på varför det var så stor skillnad mellan fabrikspriset och priset på varorna i butik. När han köpte in blyertspennor från sin grossist kostade de endast ett halvt öre styck. Men i speceriaffären kostade en blyertspenna hela 10 öre. Tjugo gånger så mycket! Om det nu gick att tillverka så billigt, varför blev det då så dyrt så fort varorna lämnade fabriken? Varför var man så slö på den sista resan fram till kunden, om man nu var så rationell på fabriksgolvet? Distribution framstod för unge Ingvar som ett stort och dyrt problem.

Både Ingvars föräldrar och farmor Fanny uppmuntrade Ingvars drömmar om att bli affärsman. När han började på internat i Osby, några mil söder om Älmhult, fortsatte han sina affärer, men nu var det klasskamraterna som blev hans kunder. Under sängen i sovsalen stod alltid en brun skokartong med skärp, plånböcker, klockor och pennor till salu. Våren 1943, innan han skulle iväg till Göteborg för att studera på handelsgymnasium berättade han för sin familj att han ville starta en egen liten firma. Men eftersom Ingvar bara var 17 år då, och alltså omyndig, behövde han en förmyndares tillstånd, vilket han fick. Registreringsavgiften för firman blev pappa Feodors examenspresent. En väl investerad slant. Så onsdagen den 28 juli 1943 registrerades handelsfirman IKEA – Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd.

Kvinna sitter i trappa med litet barn i knät, Berta Kamprad med sonen Ingvar i 1930-talskläder.
I början av 1950-talet diagnostiserades Ingvar Kamprads mamma Berta med cancer. Familjen drabbades hårt och Ingvar ville göra något positivt. Han startade Fru Berta Kamprads fond för kräftsjukdomars bekämpande. Dessvärre förlorade Berta kampen mot sjukdomen och 1956 gick hon bort, 53 år gammal. Efter Bertas död fortsatte Ingvar att samla in pengar till cancerforskning genom fonden och 1986 bildade han Fru Berta Kamprads stiftelse med ändamålet att stödja utforskning och bekämpning av cancersjukdomar. Sedan starten 1986 har stiftelsen delat ut över 400 miljoner kronor till forskning och bekämpning av cancersjukdomar, där bland annat forskningsprojekt kring bröstcancer, prostatacancer, lungcancer samt malignt melanom ingår.

Var det ett matriarkat som formade Ingvar Kamprad? Två starka kvinnor – handlingskraftiga mamma Berta som gav Ingvar kärlek och uppmuntran och strama farmor Franziska som var hans stamkund oavsett om det gällde tändstickor eller fisk. Eller var det lekfulla morfar, vars exotiska värld full med spik och dynamit inne i lanthandeln, som gav inspiration? Ibland talar man om att någon startar med två tomma händer. Så var det inte i Ingvar Kamprads fall. Han startade sitt liv med en famn full av påhittighet, kärlek och fantasi.

1943 började alltså äventyret IKEA och de följande åren fylldes av framgångar och katastrofer, hårt arbete och en stark gemenskap inom familjen. Och någonstans här började Ingvars tankar om effektiv distribution och smart produktion långsamt att ta form.

Relaterat