Ingvar Kamprad fick sannolikt sin inspiration till Motell IKEA under en resa till USA 1961. Han ville ta reda på hur amerikanerna skötte handel och distribution och besökte under några veckor postorderföretag, detaljhandlare och lager i bland annat Los Angeles, Chicago och Las Vegas. Det blev många övernattningar på de moderna motellen, som just då hade sin guldålder i USA. Utbyggnaden av vidsträckta landsvägar som Route 66 hade skapat efterfrågan på enklare boenden för motorburna resenärer. Bland Ingvars egna bilder från Amerikaresan finns många lysande motellskyltar i neon och njurformade bassänger kantade av färgglada parasoll och solstolar. Möjligen var det just vid en sådan bassäng, efter en hård arbetsdag, som idéerna om ett eget motell i Älmhult tog form.
Känn dig som hemma
Motell IKEA.
När IKEA 1958 öppnade en ny stor utställningslokal i lilla Älmhult kom allt fler besökare resande dit med tåg och bil, lockade av erbjudanden i IKEA katalogen. Långväga resenärer behövde övernattning och IKEA fick ofta tipsa om hotell och rum att hyra. IKEA grundaren Ingvar Kamprad såg snart en affärsmöjlighet och började fundera på en lösning i egen regi.
Motell på svenska
1962 fick stadsarkitekten Claes Knutson från Alvesta i uppdrag att rita Älmhults första motell. Bara några år tidigare hade han för IKEA ritat den stora utställningshall i Älmhult som senare kom att bli det första IKEA varuhuset. Motellet, med restaurang och pool, fick 25 rum i låga, radhusliknande längor där bilen kunde parkeras direkt utanför dörren, precis som i USA. Alla rum skulle få IKEA inredning i ljus ek, dusch och wc samt egen altan med utsikt över bassängen. Väggarna kläddes i juteväv och golven täcktes av ljudisolerande heltäckningsmatta.
Första spadtaget togs 1962 men marken visade sig vara sank och bygget drog ut på tiden. När pumpanläggningen till simbassängen skulle installeras tvingades man gräva i så kallad flytlera, som är svår att att hålla borta under gjutningsarbetet. I en notis från 1962 i dåtidens personaltidning på IKEA, där särskilt simbassängen var efterlängtad, hölls hoppet uppe. Skribenten lovar att byggnadsentreprenören är ”… en optimistisk natur, och hans medarbetare synas stimuleras av svårigheterna, så vi få säkert vår simbassäng vad tiden lider.” Det tog sedan nästan två år innan personaltidningen i februari 1964 kunde skriva: ”Äntligen! Efter 7 sorger och 8 bedrövelser är vi äntligen klara att provköra motellet … Hur många av oss kommer att få simhud mellan tårna småningom?”
Vattenbalett och tävlingssim
När invigningen hölls, en strålande sommardag i augusti 1964, hade motellet redan provkörts i smyg under nästan ett år. De första gästerna togs emot redan sommaren 1963 och motellet var ofta fullbokat trots att varken restaurang eller simbassäng var klara.
Ingvar Kamprad höll nu ett invigningstal innan han stolt visade inbjudna gäster och ett stort pressuppbåd runt. I bassängen hölls dagen till ära simtävlingar och vattenbalett. På eftermiddagen släpptes allmänheten in så att både Älmhultsbor och turister kunde beundra det som för tiden var en ganska enastående anläggning. lngvar Kamprad sade själv: ”Nu har köpingen fått en badanläggning som löser ett av Älmhults trivselproblem.”
Bassängminnen
En av de som minns sitt första möte med den tempererade badbassängen är Ingela Johansson, född och uppvuxen i Älmhult. Hon skulle senare komma att arbeta med inredning för IKEA under nära 30 år, men på 1960-talet lärde hon sig att simma i Smålands vackra men kylslagna insjöar. ”Våra simlärare gick klädda i pälsar på bryggan, det var mörkt, murrigt och svinkallt”, säger Ingela. ”Att komma till motellets varma vatten var ju bara helt underbart”.
Ingela och hennes bästa väninna Ann Kristin, tillbringade som så många andra barn i Älmhult många somrar i bassängen på Motell IKEA. ”Inträdet kostade en krona”, minns hon. ”Senare kom klippkort som vi stämplade i den lilla kiosken vid ingången. Jag hade en röd baddräkt och röda trätofflor. Jag var ju bara en liten unge och tyckte att det var spännande att se de lite äldre tjejerna i moderna kläder och lackstövlar som var på modet då.”
Efter badet brukade Ingela gå till IKEA varuhuset i närheten. På den tiden sålde IKEA LP-skivor. ”Samlingsskivor som Top of the Pops var billigast, så det var dem jag köpte”, säger Ingela. ”Jag gick också runt länge och tittade på möbler, färger och former. Jag var väldigt intresserade av inredning redan som barn och brukade möblera om mitt rum hemma var och varannan dag.”
Det skulle senare visa sig att Ingelas tidiga upplevelser och intryck ledde till en utbildning som dekoratör och jobb på IKEA direkt efter examen. Sedan följde en lång internationell karriär som inredare på IKEA, ofta med ansvar för alla varuhus i ett land. Men allra första IKEA jobbet fick Ingela som tonåring i varuhusrestaurangen på IKEA i Älmhult. ”I jämförelse var ju restaurangen på motellet mycket finare, med vita dukar och välklädd personal”, berättar Ingela. Hon trivdes inte i IKEA restaurangens syntetuniform. Värst av allt var den ”fula sjaletten”. Den slapp hon bara när hon och andra från varuhusrestaurangen fick hjälpa till vid mingel i samband med den årliga sortimentsvisningen på IKEA.
Blöt pressvisning
Sortimentvisningarna var en slags mässor som varje år presenterade det nya IKEA utbudet. I början av 1970-talet hade dessa vuxit till stora evenemang som väckte stort intresse och satte Älmhult på kartan. Motellet fylldes då till bristningsgränsen av inbjudna journalister från Skandinavien, Tyskland, Nederländerna och efterhand fler länder där IKEA hade öppnat varuhus.
För Ingela och hennes kompisar var det spännande att vara med på minglet på motellet, särskilt som de inte behövde ha på sig den förhatliga sjaletten. ”Vi var så glada att slippa det där hucklet, så att vi kunde se lite sötare ut. För tänk om det dök upp någon snygg internationell journalist”, skämtar Ingela, som sprang in och ut mellan bassängen och motellet med brickor och glas.
När mörkret föll åkte många av gästerna i vattnet med kostymen eller festklänningen på.
När mörkret föll, berättar hon, åkte många av gästerna i vattnet med kostymen eller festklänningen på. En del slängdes i och andra dök i frivilligt. Kanske var detta den första av många fester och poolpartyn som senare anordnades här av både IKEA och entreprenörer från Älmhult. Bad med musik och dans inpå småtimmarna lockade mycket folk och gjorde motellet till en populär samlingsplats under flera årtionden. Det gällde inte minst för IKEA medarbetare som ville stressa av, umgås och bolla idéer utanför kontoret.
1974 bytte motellet namn till IKEA Värdshus. Begreppet motell hade börjat kännas omodernt, och värdshus låg mer i tiden. Kanske handlade namnbytet också om att byta från det amerikanskklingande motell till det svenska ordet ”värdshus” som lät hemtrevligt och ombonat. Lennart Ekmark, då designchef för IKEA och den som ansvarade för renoveringen, installerade en gammal järnspis i matsalen för att få till den rätta känslan.
Hotell med stort H
I snart 60 år har IKEA i Älmhult välkomnat övernattande gäster från när och fjärran, serverat köttbullar, bäddat sängar och fungerat som en självklar mötesplats. Under åren har ut- och ombyggnader skett i etapper för att möta resenärernas skiftande behov. År 2003 revs den sista av de två ursprungliga hotellrumslängorna av amerikansk modell för att bereda plats åt moderna hotellrum. Den nästan 40 år gamla bassängen hade då blivit nedsliten och dyr att underhålla. Den fylldes därför igen och fick ge plats för en grön innergård med ett litet torp och mindre trädgårdsodlingar.
År 2016 togs ytterligare ett stort kliv med omfattande ombyggnad och namnbyte, från IKEA Värdshus till IKEA Hotell. Det som började med 25 rum med varsin parkeringsplats är idag ett modernt hotell för både affärsresenärer och familjer. Med 254 rum och ett kök är det inte världens största hotell, men det är det enda IKEA hotellet i världen. Ett stenkast bort finns IKEA Museum som invigdes 2016 i byggnaden som tidigare rymde det första IKEA varuhuset.
På dagens IKEA Hotell finns fortfarande spår av originalbyggnaden från 1964. Som den öppna spisen i natursten och kalkstengolvet i restaurangen. Annat har återbrukats, som den kopparplåt som tidigare prydde hotellfasaden och nu är en del av receptionsdisken i lobbyn. Den ursprungliga ambitionen, att erbjuda tillfälligt boende med hemkänsla och varm, vänlig service till låga priser, finns såklart kvar. Där bassängen låg finns nu en grönskande innergård med plats för både samtal och avkoppling i lugn miljö. Kanske kan du, om du blundar och tänker tillbaka, höra barnskratt och plask och känna en svag doft av klor.
