I september 1964 publicerades en sensationell artikel i en svensk inredningstidskrift som hävdade att en stol från IKEA för 33 kronor var av bättre kvalitet än en i stort sett identisk stol som kostade fem gånger så mycket. IKEA gladdes men den övriga möbelbranschen rasade och hotade tidskriften med bojkott.

En omöjlig kombination?

Tidigt förstod Ingvar Kamprad vikten av att inte bara testa möblers kvalitet, utan att även berätta om den goda kvaliteten. För nog fanns det en pedagogisk utmaning i att förklara hur låga priser kunde hänga ihop med hög kvalitet. Till sin hjälp hade Ingvar Erik Berglund, som var VD och forskningsledare för Möbelinstitutet . Erik Berglund och Ingvar korresponderade flitigt kring temat kvalitet, vilket gav Ingvar idéer till hur IKEA skulle kommunicera med sina kunder. För att visa hur seriöst IKEA tog kvalitetskraven ägnades flera sidor i katalogen snart åt att berätta hur olika möbeltester gick till. Långa utförliga texter beskrev hur stoppmöbler utsattes för hård press av kolvar och tryckplattor samt hur bordsytor utsattes för både värme och utspilld alkohol. ”Allt detta för att vi skall veta, att det är en god och riktig vara vi levererar och för att Ni skall veta, att det är en god och riktig vara Ni får”, stod det i 1964 års katalog. Men kunde konsumenterna verkligen lita på vad ett möbelföretag sa om sin egen kvalitet?

IKEA kataloguppslag med tättskriven information om möbeltester och om VDN-märkning, samt två bilder av testmaskiner.
I 1964 års katalog ägnades hela två sidor åt att visa vilka produkter som uppfyllde Varudeklarationsnämndens krav och fick den åtråvärda VDN-märkningen. Idag är det Konsumentverket som har till uppgift att tillvarata konsumenters intressen, men på 60-talet var det Varudeklarationsnämnden som stod för konsumentupplysningen.

En närmare titt på IKEA

Ungefär samtidigt som Ingvar Kamprad försökte övertyga sina kunder om att god kvalitet och låga priser kunde hänga ihop, fick Sverige sin första inredningstidskrift – Allt i Hemmet. Den unga chefredaktören, Marianne Fredriksson, stod för en ny typ av konsumentinriktad journalistik som var både slagkraftig och seriös. Hon ville skriva om saker som konsumenterna var intresserade av, och under tidigt 1960-tal var många nyfikna på just IKEA. Samtidigt var det många i dåtidens designelit som föraktade IKEA. Såväl journalister som inredningsarkitekter betraktade det som ett billigt postorderföretag med dåligt formgivna möbler av tveksam kvalitet. Men, funderade Marianne Fredriksson, trots allt fortsatte människor att handla på IKEA, så stämde den negativa bilden verkligen? Hon var övertygad om att konsumenterna skulle uppskatta en ordentlig genomlysning av branschen, och bestämde sig för att titta närmare på uppstickaren från Småland.

Tidskriftsomslag med text ´Är dyra möbler bättre än billiga´ och foto av man med två trasiga karmstolar med olika prislappar.
”Per Albin Hansson byggde Folkhemmet, Ingvar Kamprad möblerade det…men det var vi på Allt i Hemmet som sa hur möblerna skulle placeras”, har Marianne Fredriksson sagt lite på skämt. ”Tidningen kom ut under samma dynamiska efterkrigstid som IKEA. Nu kom nya tankar kring möbler, det enkla var det vackra. Vi kanske var lite naiva, men vi såg oss som utbildare.”

Sensationen från Småland

Ingvar Kamprad och hans kusin Inga Brita Bayley, som var ansvarig för sortimentet, darrade när de såg Marianne Fredriksson göra entré på IKEA. De kände till den unga journalisten och undrade vad som var på gång. Jo, hennes tanke var att köpa möbler från IKEA och få dem levererade till Stockholm. Väl där skulle Allt i Hemmet jämföra soffor, matbord, bokhyllor och lampor från IKEA med andra möbelhandlares produkter. Formgivning, funktion, pris och kvalitet skulle noga undersökas för att sedan kunna ge läsarna en objektiv bild av vad möbelbranschen hade att erbjuda. Upplägget var ambitiöst. Tidningen arrangerade fotograferingar av hela rum möblerade med respektive företags möbler. Rummen prissattes och jämfördes. Prisskillnaden mellan IKEA, som hade rummet som kostade minst, och den lyxiga konkurrenten, var på då hisnande 6.000 kronor. Men den som köpte det dyra alternativet fick ju förstås väldigt fin kvalitet. Eller? Det var nu det sensationella i undersökningen presenterades – IKEA slog alla samtida fabrikanter när det gällde kvaliteten! Stolen ÖGLA, för endast 33 kronor, klarade hållbarhetstestet med högsta betyg.

Tidningssida med bild av vardagsrum i 1960-talsstil samt text om val och testning av ´möbler från postorderfirman´ IKEA.
Ett uppslag i Allt i Hemmet 1964 som gick på tvärs mot dåtidens designelit och deras bild av IKEA som postorderföretag med låg kvalitet. I tidskriftens undersökning visade det sig att IKEA hade högre kvalitet än samtliga dyra möbelföretag.

Konsumentmakt – ja tack!

Nu tog det hus i helsike! Möbelbranschen reagerade med raseri på Allt i Hemmets artikel. De blev så provocerade att de hotade med annonsbojkott om tidskriften inte upphörde med liknande tester. Men utgivaren, Lukas Bonnier, behöll lugnet. Han resonerade, att även om annonsförsäljningen skulle gå ner under en period skulle man bli en vinnare. Det visade sig att han hade rätt. Med tiden såg allt fler företag positivt på en objektiv granskning av produkter och fördelarna med ökad konsumentmakt. Att vara på konsumenternas sida visade sig öka försäljningen och för IKEA innebar förstås goda testresultat en större kundbas och mer försäljning.

Enkelt byggd testmaskin i form av en stor snurrande träcylinder där karmstolar utsätts för studsande fotbollar.
Under åren har testverksamheten utvecklats från tidiga monstruösa hemmabyggen till dagens sofistikerade maskiner.
En kvinna och en man i 1960-talskläder, Karin Mobring och Nils Hasselstig, sitter på huk bredvid en maskin för möbeltestning.
Designer Karin Mobring och ingenjör Nils Hasselstig vid en av de tidiga testmaskinerna.
Svartvitt foto av stor apparat som liknar en stationär borrmaskin.
Maskin med viktigt uppdrag.
Svartvitt foto av testmaskin som drar ut och stänger lådan i en vit byrå.
Hur många gånger kan en låda dras ut och stängas innan den ramlar ihop?
Tre kvinnor kontrollerar saker i ett testlaboratorium, i maskiner och under starka lampor och förstoringsglas.
Ibland behövdes förstoringsglas för att studera detaljerna.
Stor testmaskin i vilken en stol är fastsatt. Ovanför sitter en skylt med texten
Testmaskin av jätteformat. För att få högsta betyg skulle stolen hålla för minst 50.000 dubbelslag med 70 kilos belastning.
Stor testmaskin i vilken en svart 1960-talsfåtölj pressas av tunga pumpande stålkolvar.
Stoppade fåtöljer testades också.
Två män klädda i 1970-talsstil skruvar på mätinstrument kopplade till en skrivbordslampa.
Belysningsundersökning pågår.
En stor maskin använder stålkolvar anslutna med plastslangar till en kontrollpanel, till att trycka och slå på en fåtölj.
Stolen TULLANÄS hämtade inspiration till fjädring och konstruktion från bilindustrin. Hållbarheten var god men serien som lanserades i början av 1980-talet blev ändå en flopp.

Testning pågår

Redan på 1950-talet började IKEA själva testa enskilda material för att kunna garantera god kvalitet, och under 60-talet var verksamheten så omfattande att det byggdes ett eget litet testlaboratorium i Älmhult. Här arbetade damer och herrar i vita labbrockar med att testa textiliers hållfasthet och konstruktioners slagtålighet. Testmaskinerna jobbade dygnet runt i testlabbet för att upptäcka eventuella svagheter i konstruktionen. Dessutom visade de sig vara en effektiv kommunikationsmaskin. Under många år fanns de med på bild i katalogen och på 1970-talet fick testmaskinerna lämna anonymiteten i labbet och ta plats i entrén på varuhusen. Ofta visades fåtöljen POEM/POÄNG upp, instängd i en plexiglasbur tillsammans med testapparaturen. Ingen besökare skulle behöva tvivla på att IKEA tog kvalitet på allvar.

Maskin testar fåtölj med stålkolvar och träskivor. Man med skägg, Bo Wadling, sitter vid skrivbord och håller i två rör.
1969, fem år efter att artikeln i Allt i Hemmet publicerades, anställdes Bo Wadling på IKEA, en ung ambitiös man som fick i uppgift att vidareutveckla företagets testlaboratorium i Älmhult. Han skrev för alltid in sig i IKEA historien när han genomförde en idé kläckt av Bo Lagerkrantz på Nordiska Museet. Tanken var att placera möbeltestarmaskiner i varuhusens entréer. Åsynen av en stackars fåtölj som pressades och stressades dygnet runt skulle övertyga besökarna om att produkterna höll god kvalitet.

Den eviga brottningsmatchen

Lite oväntat kan det sägas att artikeln i Allt i Hemmet gjorde IKEA rumsrent i en vidare krets. Nu vågade ännu fler människor lita på företagets kvalitet, trots de låga priserna. Att satsa på en soffa och en bokhylla från IKEA var ju egentligen riktigt smart, resonerade många nu, för det gick ju att spara en rejäl slant utan att ge avkall på kvaliteten. I Ingvar Kamprads vokabulär var detta ”lågpris med mening”. Han värjde sig tidigt mot att låga priser inte skulle kunna kombineras med god kvalitet – det gällde bara att anstränga sig lite extra för att få ihop ekvationen. Att förena lågt pris med god kvalitet är en utmaning som IKEA fortfarande tampas med varje dag.

När kunderna såg hur hårt IKEA testade sina produkter hoppades man att de skulle bli övertygade om att god kvalitet gick att förena med låga priser.

Med åren har testandet av material och produkter blivit både viktigare och mer sofistikerat. Förutom IKEA Test Lab i Älmhult finns det numera en filial i Shanghai. Båda testlaboratorierna ägnar sig åt två uppgifter. Dels handlar det om att testa produkter och material utifrån gällande internationella standarder och/eller lagkrav, dels om att utveckla egna unika testmetoder. Företagets egna metoder innebär att göra simuleringar av hur sortimentet faktiskt används av kunderna i deras egen vardag. Till sin hjälp har labben två robotar som beter sig som vanligt folk gör hemma.

Steril laboratoriemiljö med aluminiumhyllor som rymmer rad på rad av tända led-lampor.
Avancerade maskiner testar två stolar i ljus, modern miljö, en man står bredvid och för anteckningar.
Idag testas produkter på IKEA Test Lab i Sverige och Kina. De två moderna material- och utvecklingslabben är ackrediterade med godkända ledningssystem för att IKEA ska vara försäkrade om att man arbetar på rätt sätt enligt internationella standarder.

Relaterat

Kvalitet
8 min
0:00 / 0:00