Vilken är den viktigaste egenskapen för utveckling? Att vara nyfiken och våga göra misstag! För att få till förändring måste du kunna säga ja till den lockande möjligheten som det omöjliga erbjuder. Möt Jan Ahlsén, ett av många glada genier på IKEA som är helt orädd för … allt!

Jan Ahlsén arbetade på IKEA i 40 år med att utveckla produkter och material. Hans nyfikenhet och ohejdade entusiasm har varit en drivkraft bakom otaliga framgångsrika projekt och produkter. Efter pensionen har han fortsatt att arbeta som oberoende material- och innovationsspecialist. Själv tycker han att de verkligt intressanta berättelserna är de som handlar om misstagen, när saker har gått fel. Regel nummer ett för Jan? Säg alltid ja till det okända.

Gråblond man i glasögon och grå stickad tröja lyfter en trästol.
För Jan Ahlsén, material- och innovationsspecialist som arbetade mer än 40 år på IKEA, är det mer intressant att se tillbaka på misstag och misslyckanden än att prata om framgångarna.

Underjordisk utveckling? Ja!

När Jan började på IKEA 1977 var det som kontrollant på det stora lagret i Älmhult och därefter inköpare. Efter några år kom han till en avdelning som kallades Sektion 4. Något av en underjordisk och lite upprorisk enhet inom IKEA. Jan Ahlsén och hans kollega Erik Andersson, före detta pianostämmare från Malmö, fick i uppdrag att utveckla kök. ”Det var underbart. Vi åkte runt överallt i vår lilla bil. Jag minns att vi körde ner till Tyskland och Belgien och letade efter fabriker. Vi träffade leverantörer, testade en massa saker och löste svåra problem tillsammans. Vi fick en enorm frihet.”

Gråhårig man i glasögon och rutig skjorta ler och kliar sig bakom örat. En orange pratbubbla har texten 'ja'.
Jan Ahlsén säger alltid ja!

En ny avdelning för att locka män? Ja!

År 1986 tyckte Ingvar Kamprad att IKEA behövde fokusera på att locka fler män till varuhusen. Han menade att kvinnor älskade att åka till IKEA och gärna ägnade mycket tid åt att titta på inredning. Däremot tycktes männen tröttna långt före kvinnorna, och Ingvar funderade över hur man skulle kunna underhålla dem. Jo, genom att bygga en avdelning riktad till män. Men vad skulle en sådan avdelning innehålla? Enligt Ingvar Kamprad behövde varuhusen en gör det själv-avdelning med kakel, tapeter, färg och verktyg. Jan Ahlsén utsågs till produktchef och lärde sig mycket under processen. ”Vi var rätt kreativa och modiga. Alla hade en fantastisk attityd. Om vi fick ett ’nej’ under utvecklingsprocessen triggades vi att motbevisa. Alla problem kunde lösas. Ibland med ganska okonventionella metoder.”

Hur gick det då med den där ”mansavdelningen”? Jodå, rätt bra faktiskt, men så småningom fasades den ut av olika skäl. Och idén om att män skulle behöva en egen avdelning, inriktad på ”manliga” attribut som verktyg och kakel känns ganska förlegad i dag.

Färgade träd? Ja!

Att använda resurser på ett hållbart sätt är grundläggande när produkter och lösningar tas fram för IKEA. Ta till exempel trä. Kan material på något sätt förfinas eller utvecklas ytterligare? Det var utgångspunkten för ännu ett av Jans mindre framgångsrika experiment. ”Jag fick en idé: Varför inte försöka färga trädet medan det fortfarande växer? Då kan vi minska spillet och använda oss av hela trädet.” Tja … varför inte?

Gråhårig man i glasögon och mörk rock står i en tallskog på mark täckt av mossa och tittar upp mot trädkronorna.
Under åren på IKEA funderade Jan Ahlsén ständigt på hur IKEA kunde uppnå ännu bättre effektivitet och lägre kostnader i produktionen. Till hans mer udda experiment hör försöken att färga trädstammar medan de växer. Och att få träd att växa upp fyrkantigt istället för runt.

”När jag studerade till träingenjör var jag särskilt intresserad av cellstrukturen i träd. Jag var nyfiken på om man skulle kunna ändra den på något sätt. Jag minns att jag träffade en kille som arbetade i skogsbranschen med att gallra bort träd. Han använde en träplugg indränkt i någon sorts gift för att döda trädet. Tänk om man kunde använda en träplugg med en färgpigmentampull i stället? Man skulle behöva ett väldigt tunt pigment, nästan samma blandning som används när man färgar textilier.”

De här idéerna dök upp i Jans huvud vid ungefär samma tidpunkt som IKEA undersökte möjligheten att använda akacia i sina möbler, år 1998. Akacia är ett ljust träslag med mörk kärna, och var den perfekta trädsorten att prova metoden på. Jan Ahlsén hittade en akaciaskog i Laos som ändå skulle avverkas i samband med ett dammbygge. Ett perfekt tillfälle för Jan Ahlsén att testa sin trädfärgningsidé. Snart vandrade han runt i den laotiska akaciaskogen med sina pigmentpluggar och provade sig fram. Han ökade och minskade pigmentdosen. Men i slutändan blev effekten minimal eller ingen alls. Projektet avslutades. ”Fast jag tror fortfarande att det skulle kunna funka!”

Fyrkantiga träd? Ja!

En dag fick Jan Ahlsén höra talas om ett svenskt stålföretag som hade utvecklat en smart press. Skulle kanske stålpressen även kunna användas till att pressa trä? ”På IKEA avskyr vi att behöva slänga saker. Och när det handlar om användningen av trä vill vi dra så stor nytta av materialet som möjligt. Det mesta av träavfallet blir till i processen när den runda trädstammen förvandlas till en fyrkant. Tänk om man i stället kunde pressa ihop den runda stammen så att den blir fyrkantig innan man sågar upp den? Det visade sig att det var möjligt, till och med årsringarna blev fyrkantiga.” Men till slut lades även detta projekt på hyllan. Det visade sig att kostnaden blev för hög i förhållande till hur mycket trä man kunde utvinna.

Men, de nedlagda idéerna är ändå väldigt få i jämförelse med alla framgångsrika projekt Jan Ahlsén har varit inblandad i under sina 40 år på IKEA. Så har han också gått den långa vägen, och tagit del av utvecklingen i alla stadier. ”Livet är en problemlösning”, brukar han säga, och jakten på problem att lösa har varit närvarande under hela arbetslivet.

Gråhårig man i glasögon och rutig skjorta ler. En orange pratbubbla har texten 'ja'.
Jan Ahlsén säger aldrig nej.

Vill du utmana gamla sanningar? Ja!

Regler och bestämmelser triggar förändringsviljan hos Jan. ”Jag vill utmana reglerna. Om världen ska kunna minska användningen av icke-förnybara energikällor kan vi inte anpassa oss efter de gamla reglerna. Vi måste bryta mot dem för att kunna skapa något nytt. Bortse från det vi redan vet. Vara nyfikna på allt, välkänt och okänt, nytt och gammalt. Ifrågasätta ’sanningen’!”

Under resor för IKEA i Asien lade Jan Ahlsén märke till kapokträden som växte vilt på fälten överallt. ”Frukterna liknar bananer. När de torkar förvandlas de bananformade fröerna till bomullsliknande ludd. Materialet har fantastiskt hög hållbarhet! Man behöver inte tillsätta något eller bearbeta materialet på något sätt. Det är vattentåligt och har mycket god flytförmåga. Förr användes det som fyllning i flytvästar.”

Närbild av en stor frukt med luddigt innandöme som hänger i ett kapokträd.
Under sina resor i Asien blev Jan Ahlsén nyfiken på att använda fibrer från kapokträdet som fyllning i allt från kuddar till gosedjur. Tyvärr visade sig materialet vara mycket lättantändligt och kapokspåret övergavs av IKEA.

Jan skickade en lastpall med kapokfibrer till Älmhult och började testa materialet för att hitta sätt att använda det. Han hämtade gosedjur från IKEA varuhuset och tömde dem på deras polyesterfyllning, ersatte med kapokfibrer och sydde sedan ihop gosedjuren igen. ”Det var perfekt på väldigt många sätt, förutom att materialet dessvärre visade sig vara extremt lättantändligt. Men om man inte testar och ifrågasätter lär man sig aldrig något nytt”. Kapokspåret övergavs och det grämer Jan än idag. Han tycker att IKEA borde ha hållit ut och utvecklat tekniker som motverkade brandfaran. ”Kapok är ju ett av de mest miljövänliga stoppningsmaterialen. Det har använts sedan urminnes tider som stoppning i täcken, i kuddar och senare i flytvästar. Det är lätt och fluffigt med återfjädring och tar inte upp vätska. Därför behövs varken kemikalier eller vatten under processen från skördning till färdigt material. Det vore till exempel optimalt att använda i dynor till utemöbler. Det används idag till sittdynor i båtindustrin.”

Stilrena möbler, bord och pallar, i IKEA serien SINNERLIG i ljus och mörk kork, trä och metall.
I produktserien SINNERLIG som kom 2014 ville Jan Ahlsén använda både ljus och mörk kork. Det krävde en del övertalning, då en del på IKEA tyckte att den mörka korken hade en för skarp doft. Jan tog strid, gjorde egna lukttester och fick sin vilja igenom!

Jan är envis när han stöter på patrull och lyckas ofta driva igenom sina idéer. Jämfört med kapoken gick det bättre med korken. Det finns två sorters kork, mörk och ljus. Vid utvecklingen av produktserien SINNERLIG 2014 valde IKEA att använda sig av båda sorterna. Problemet var att en lite speciell lukt uppstod under produktionsprocessen med den mörka korken. ”IKEA har en luktgrupp – kan du tänka dig? Det är galet! Lukter är ju så personliga. Det en person älskar, tycker någon annan luktar pyton. I alla fall tyckte gruppen att lukten från korken var för stark. Jag tyckte att den bara hade en svag lukt av tjära. Dessutom så försvann lukten efter en tid. Eftersom jag avskyr att förlora så ställde jag i ordning lite kork i mitt eget arbetsrum och bad människor komma in och sniffa. Ingen klagade, så jag presenterade resultatet av min egen undersökning och fick igenom förslaget att använda även den mörka korken.”

Gråhårig man i glasögon och rutig skjorta ler och tittar uppåt. En orange pratbubbla har texten 'ja'.
Det blir ett ja från Jan!

Vill du utveckla bambu? Ja!

När Ingvar Kamprad, grundaren av IKEA, fyllde 70 år 1996 firade han med en resa till Vietnam för att besöka IKEA leverantörer. Där upptäckte han bambu, ett material som av många inom möbelbranschen betraktades som ett ogräs. Ingvar såg affärsmöjligheter i den snabbväxande bambun som är flerårig och kan användas till allt från textilier till stabila möbler. Han beställde en lastpall med bambupålar hem till Älmhult.

Närbild av många tätt packade gröna bambustänger.
På 1990-talet skickade Ingvar Kamprad hem en pall bamburör från Vietnam till lagret på IKEA i Älmhult. Där glömdes den bort tills Jan Ahlsén fick korn på den.

Eftersom bambu är en sorts gräs innehåller det mer socker än trä, så när ingen i Älmhult tog hand om den märkliga lastpallen från Vietnam började den snart mögla. Någon bad Jan Ahlsén att ta en titt innan det var för sent. Han rengjorde bambun, testade den, limmade ihop, böjde och bröt av den för att lära känna materialet. Han delade Ingvar Kamprads entusiasm och gjorde själv en kort resa till Vietnam för att utforska bambuns potential och för att ta reda på vad den användes till lokalt. Men bambuprojektet rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. ”Det kändes som ett misslyckande. Jag vet att Ingvar var ganska besviken, och det var jag med.”

Gråhårig man i glasögon och rutig skjorta ler och håller sig för pannan. En orange pratbubbla har texten 'ja'.
Jo men visst!

Vill du starta en fabrik i Vietnam? Ja!

Ingvar Kamprad kunde dock inte släppa tankarna på bambuns potential. 1997 frågade han Jan Ahlsén om han kunde flytta till Vietnam och starta IKEA verksamhet där. Men Jan hade små barn och det passade inte med flytt just då. Vid millennieskiftet frågade Ingvar igen: ”Är inte dina barn stora nu?” Det var de, så Jan flyttade till Hanoi i Vietnam och blev kvar där i sju år. Så kom det sig att bambu har blivit ett allt vanligare råmaterial i produkter från IKEA.

Hur går det då till att starta en ny verksamhet? Jan började med att hitta bra människor. ”Under ett besök i Vietnam 1997 besökte jag en bambufabrik i Hoa Binh som ägdes av kineser. När jag senare flyttade till Vietnam och sökte tekniker med erfarenhet från bambuindustrin, så försökte vi hitta personer som jobbat på just den fabriken. Efter mycket letande och annonser i lokal press, så fick vi kontakt med Trung Pham, som tillfälligt hade sadlat om till taxichauför. Trung blev vår första bambutekniker.”

I arbetet med utveckling långt från huvudkontoret gäller det att lära sig att lita på sin magkänsla. Att starta en fabrik kan vara en rätt komplicerad sak – om du inte bestämmer dig för att det inte ska vara det. Jan hade inte tålamod att vänta in allt pappersarbete som krävdes. Så när investeringen hade godkänts, alla papper var påskrivna och Jan fick grönt ljus, hade fabriken redan varit igång ett bra tag. ”Man måste vara lite av en pionjär för att få saker och ting gjorda”, säger Jan med ett skratt.

Två leende män står på en bambuflotte i en flod, regnskogen sedd bakom.
Så småningom tog bambuäventyret i Vietnam fart på allvar. Här står Jan Ahlsén med IKEA kollegan Kjell-Owe Ahlskog (t.v.), då global skogschef på IKEA.

Började i smyg

Bambufabriken gick bra och levererade utmärkta varor. Huvudprodukten då var bambugolv från mer hållbara källor som hade ett lågt pris och god kvalitet. Fabriken hade tjugo anställda som aldrig hade hört talas om varken IKEA, Ingvar Kamprad, Småland eller Sverige. ”De fick göra sin varuhuspraktik i Storbritannien och även besöka det stora lagret i Älmhult. Jag förklarade logistikflödet och visade så mycket jag kunde på så kort tid som möjligt. Jag ville förmedla IKEA värderingar, eftersom vi behövde ha gemensamma referenser om vi skulle arbeta tillsammans. Man måste investera med hjärtat och man måste investera långsiktigt i människor.”

Varuhuspraktik låg Ingvar Kamprad varmt om hjärtat. Han såg det som ett tillfälle för ”byråkrater” att lära känna kundernas behov och önskemål. ”Jag tog med vår vietnamesiska personal till England och IKEA Croydon”, berättar Jan. ”Varuhuschefen där var före detta chef för vårt inköpskontor i Ho Chi Minh City. Syftet med besöket var att ge medarbetarna en så bra bild som möjligt av hur IKEA fungerar. Visa att våra värderingar genomsyrar hela kedjan, från leverantörer till transporter, lager och varuhusen. Vi lärde oss alla otroligt mycket under denna resa kring ledarskap, teamarbete och öppenhet. Att alla kan säga sin mening, chefen har inte alltid rätt, att vi måste hjälpas åt och framför allt alltid dela med oss av våra erfarenheter och kunskaper.”

Jan beskriver sig som en drömmare. ”Jag såg den lilla bambutillverkningen växa till en möbelfabrik. Jag drömde om att göra fler saker, större saker, annorlunda saker. Jag drömde om utveckling för både människorna och IKEA. På tal om utveckling, förresten – min första anställda, Trung, den före detta taxichauffören? Han är nu professor i bambu i Vietnam. Idag jobbar han för Vietnams ministerium för landsbygdsutveckling. Det känns så himla roligt!”

Gråhårig man i glasögon och rutig skjorta ler och gör två tummar upp i luften. En orange pratbubbla har texten
Ett klockrent ja!

Ju fler desto bättre

Vad är då fördelen med att hålla på med så många projekt samtidigt och arbeta med många olika människor? ”Det ger möjlighet att interagera och sammanfatta det vi upptäcker. Vi bearbetar allt vi lär oss och omvandlar det till något nytt. Det är därför vi borde genomföra all vår produktutveckling på fabriksgolvet, tillsammans med leverantörerna. Tänk bara på all den praktiska kunskap som finns där! Om vi vill vara smartare än alla andra måste vi vara på plats i fabriken.”

”När man säger nej stänger man dörrar, men genom att säga ja öppnar man i stället dörrar till ny kunskap.”

Jan Ahlsén, material- och innovationsspecialist på IKEA

Har Jan Ahlsén någonsin sagt nej till ett projekt? ”Inte vad jag kan minnas”, säger han. ”När man säger nej stänger man dörrar, men genom att säga ja öppnar man i stället dörrar till ny kunskap.”

Så, hur blir man en person som alltid säger ja? ”Tänk alltid utveckling, prata alltid om utveckling. Tveka aldrig att utforska knäppa saker eller idéer som ’inte går att genomföra’. Säg ja till allt som känns läskigt, omöjligt eller bara helt vansinnigt. Ja!”

Relaterat