Att flytta ihop i ett nytt hem är något av det mest spännande man kan göra. Så man kan föreställa sig att det är med en viss förväntan som det unga paret Helge och Märta Svensson hösten 1956 beger sig till IKEA i Älmhult, för att välja ut ett bohag till sin nya bostad i hemstaden Valdemarsvik. Väl på plats i företagets visningslokal i en gammal snickerifabrik i Älmhult får de se allt man kan behöva i ett modernt hem, från möbler och mattor till gardiner och lampor.
Var ska skåpet stå?
På IKEA är goda råd aldrig dyra.
Att sälja möbler är en sak. Att hjälpa folk att förverkliga sina drömmar är en annan. För IKEA är goda råd och tips en lika viktig del av verksamheten som design och låga priser.
Lagerbladska huset, ett gammalt snickeri i Älmhult, var den första fasta utställningslokalen. Här kunde kunderna själva se och känna på produkterna.
Några veckor senare får de ett förslag på posten, en handmålad akvarell där företagets inredare ritat in de möbler de tror skulle passa den unga familjen. Helge och Märta lägger en beställning, och i mars 1957 levereras ett komplett möblemang bestående av sängar, soffor, fåtöljer, satsbord, förvaring, belysning med mera till huset i Valdemarsvik. Prislappen landar på 11.000 kronor, motsvarande ungefär en årslön i dåtidens penningvärde.
Fram med blyertspenna och linjal! I katalogens rutmönstrade rumsplaner kunde man rita in sin nya inredning.
Ända sedan starten har IKEA gett den sortens handfasta råd till sina kunder. Från 1954 till 1964 kunde man ringa på telefonnummer Älmhult 1000 direkt till varuhuset och få konkreta inredningstips. Och vem vet, kanske skulle Ingvar Kamprad själv svara?
I katalogen från 1955 erbjöds kunderna professionell hjälp under rubriken ”Var ska skåpet stå”. Man behövde bara svara på 20 frågor och betala 20 kronor så skulle svaret komma i ett brev på posten. Handlade man för mer än 1.500 kronor drogs avgiften av på notan. Man kunde även beställa en ”provbox” med materialprover på olika träslag och textilier.
I slutet av 1950-talet kunde kunder fylla i ett formulär med och skicka till inredningsexperterna på IKEA. Som svar fick de ett paket med skisser, tygprover och en offert. På så sätt, lovade IKEA, kunde man få ett ”önskehem till önskepris”. IKEA katalog 1957.
Katalogen fungerade förstås också som ett pedagogiskt verktyg. Från 1960-talets början, när reklamaren Brita Lang hjälpte till med texterna och bilderna till katalogen, började IKEA publicera iscensatta inredningsbilder där man bättre såg hur möblerna samverkade i en interiör.
Så här rekommenderade inredarna på IKEA att man kunde möblera en vanlig tvåa för ett nygift par. IKEA katalog 1962.
Och så här blev det i verkligheten! IKEA katalog 1962.
I 1950-talets kataloger fanns dessutom rumsplaner där kunderna själva kunde rita in möblerna för att förstå hur de kunde passa in i hemmet. Förmodligen var det just en sådan ritning som Helge och Märta fyllt i hemma i Valdemarsvik innan de begav sig till Älmhult för att se möblerna på plats.
I dag kommer en stor del av kunskapen direkt från kunderna själva. Genom att intervjua människor världen runt i deras hem får IKEA en ovärderlig kunskap om folks behov, utmaningar och drömmar. Kunskap som sedan används för att ta fram nya produkter som uppfyller behoven.
I vår tid kan man inte längre ringa Älmhult 1000 för att få råd. Men dagens teknik erbjuder nya sätt att planera sitt hem. Med hjälp av planeringsverktyget IKEA Home Planner kan man själv planera allt från kök till matplats och arbetsrum i lugn och ro hemifrån soffan. Man kan förstås även få professionell hjälp med planeringen direkt på varuhusen.
Med dagens digitala verktyg är det enkelt att planera sin nya inredning hemifrån soffan.
Artificiell intelligens (AI) kommer garanterat att skapa helt nya möjligheter att inreda sitt hem virtuellt. Tänk om man kunde skanna ett rum med en app, ta bort alla möbler på digital väg och sedan skapa en ny inredning som går att beställa direkt från hemmets lugna vrå? Underbara framtid!
Vad hände sedan med Helge och Märtas möblemang? Jo, år 2008 hörde de av sig till IKEA i Älmhult och undrade om företaget kanske var intresserat av att få tillbaka några av möblerna? ”Vi har så mycket grejer”, skrev de, ”och vi har precis sålt vårt sommartorp så vi har inte plats för allt här hemma”. Så kom det sig att några av de välbevarade möblerna från 1957 fick åka tillbaka den motsatta vägen, från Valdemarsvik till Älmhult, nästan exakt 50 år senare.
PS. Namnen är fingerade, men historien är sann!