Åren går men de flesta av hemmets basmöbler består. Matbord och stolar har samma grundläggande funktion idag som för tusen år sedan. Även garderober och sängar är sig ganska lika, utöver att människors medellängd och köpkraft har ökat, vilket kräver längre och bredare sängar och större garderober.
Möbler som gått ur tiden
Från nödvändig till onödig
Finns det inredning från förr som aldrig kommer tillbaka, trots retrotrender och nostalgi? Tidigare oumbärliga möbler som sedan länge fallit i glömska? Vad är ett telefonbord? Hur används ett pottskåp och vem får egentligen sitta på en sypuff?
En möbel som dock tycks ha försvunnit helt är pottskåpet, av IKEA mer diskret kallat nattskåp i början av 1950-talet. Vid den tiden saknade många bostäder fortfarande avlopp och rinnande vatten och utedass var vanligt i både stad och landsbygd.
Ibland användes istället en pottstol, en fåtöljliknande trästol, på slott och herrgårdar ofta klädd i siden och sammet, med lucka över hålet ovanför pottan. I vanligt folks hem var istället pottskåpet räddaren i nöden – nattetid eller när det var dåligt väder. Först i mitten på 1950-talet installerades porslinstoaletter i allt snabbare takt i de svenska hemmen.
Möbler med mål och syfte
Många av möblerna som presenterades i de första IKEA katalogerna på 1950-talet hade ett tydligt syfte. IKEA talade om var skåpet skulle stå när de lockade till köp av allt från stickfåtöljer och läxbord till matsalsmöbler och hallbyråar. Visserligen fanns också i ikéa-nytt från 1950 en ”universalhylla”. Här kunde konsumenten själv välja om de ville använda hyllan SERVO som nattduksbord, telefonhylla eller kanske rökbord att ställa askfat och pipställ på.
Några år senare, 1954, hade betydligt fler svenskar skaffat telefon hemma och då kom den första dedikerade telefonhyllan till IKEA med det passande namnet TELE. Den följdes senare av telefonbordet SPARTA, ”idealisk i telehörnan” med sits för långpratare, samt hylla för papper, penna och telefonkatalog.
Telefonbordet placerades nästan alltid i hallen, bredvid telefonjacket i väggen. Endast mycket förmögna personer hade råd med telefon i flera rum. Det skulle dröja decennier innan telefonen ansågs kunna placeras på vilken möbel som helst, kanske till och med på golvet eller på väggen i badrummet. Inte förrän de första mobiltelefonerna kom, vid millennieskiftet, började telefonborden försvinna ur sortimentet på IKEA.
Från husmor till könsneutralt
I 1950- och 60-talets IKEA kataloger beskrev man ofta vem som var tänkt att använda en viss möbel eller ett särskilt rum i hemmet. ”Husets herre” rekommenderades till exempel ett av de ”maskulina” skrivborden som han kunde ställa i ”chefsrummet” eller på ”hemmakontoret”. På bilder visades kostymklädda män framför välfyllda bokhyllor och rökskåp. ”Husmor” skulle däremot sitta bekvämt i sin stickfåtölj med fötterna på en sypall medan unga flickor fick ligga på en lurvig matta och ”spisa skivor”.
Idag har IKEA sedan länge slutat dela upp konsumenterna i herrar och husmödrar, unga fröknar och pojkar. Barnen leker i alla rum, aktiviteter knyts inte till kön eller ålder, och hobbyprojektet kan lika gärna hanteras på köksbordet som på hallgolvet.
Försvunna rum
Det är inte bara möbler som har gått ur tiden, utan även vissa rum. Få familjer har idag en gillestuga med mysmöbler, pingisbord och barskåp. Även hobbyrummet, tidigare nästan obligatoriskt i svenska 1970-talshem, har gått ur tiden. Den sista rustika snickarbänken i furu kom i IKEA katalogen 2005, då efter ett uppehåll på tre decennier. Den prisvärda vävstolen fanns bara med i IKEA katalogen 1982.
IKEA har inte heller längre det man förr kallade ”matsalsmöbel” i sortimentet. Det vill säga ett helt set med matchande bord, stolar och skänk. Detta dels för att många idag hellre äter i köket eller framför skärmar, dels för att dagens konsumenter hellre matchar sina möbler själva.
Ett annat ovanligt rum i modern tid, framför allt hemma hos singlar och barnfamiljer, är salongen – eller finrummet som det också kallats. Här placerades praktmöbler och prydnadssaker, men själva rummet användes desto mer sällan.
Multimediamöbler
Ett av de tydligaste tecknen på tidens gång är musik- och mediemöblerna, som alltid haft en framträdande plats på IKEA. Det började med enkla TV- och radiobord till de första små och kompakta apparaterna. Därefter växte både TV-apparater och musikanläggningar på bredden och höjden. IKEA svarade med allt högre och större bänkar och skåp som också hade utrymme för skrymmande vinylskivor, kassettband och VHS-band. TV-bänkar skulle hålla för en massiv tjock-TV och VHS-spelare.
På 1980-talet revolutionerades musik- och videobranschen av CD-skivan. Samtidigt sjönk priserna kraftigt på persondatorer, och IKEA började producera datorbord med särskilda hyllor och fack för allt från tangentbord till skrivare och CD-ställ. Tidigare hade användarna sparat bilder och texter på små fyrkantiga plastdisketter men även här tog CD-skivan över allt mer på grund av sin enorma lagringskapacitet.
På 1990-talet föddes också CD-tornet, eller CD-pelaren som den också kallades. Hemmen fylldes av högsmala hyllor med fyrkantiga platta CD-fodral, tills de en dag inte gjorde det längre. Internet och mp3-filer gjorde sitt intåg.
Snart stod CD-tornen som täta skogar i second hand-butikerna och idag används de ofta av återvinnare till att bygga allt från badrumshyllor till sängben. Frågan är vad som finns hemma som kommer att gå ur tiden om 20, 50 eller 100 år? Se dig omkring hemma och fundera!