Wiebke Braasch

Wiebke växte upp i Lübeck och tillbringade otaliga timmar i sin fars verkstad. Hennes favoritmaterial var trä, även om hon också tyckte om att skapa i kartong och papper. ”Jag minns att jag byggde ett flervåningshotell och försökte klura ut detaljerna – som att fästa snören i pyttesmå papperspersienner så att jag kunde dra dem upp och ner”, berättar hon. I skolan började hon tidigt att rita med perspektiv och fyllde sina teckningar med föremål och möbler.

Efter en ettårig snickeriutbildning påbörjade Wiebke 1998 högre studier i kommunikationsdesign. ”Jag kikade ofta in i klassrummen där de jobbade med industri- eller möbeldesign, och jag visste att jag måste testa det också”, säger hon. Så småningom satte hon ihop ett program som kombinerade flera discipliner och under sitt sista år gjorde hon praktik på IKEA i Älmhult. Ungefär samtidigt släpptes 2003 års IKEA PS kollektion Unlimited Play. Den handlade om barn och deras behov vilket inspirerade Wiebke till hennes examensarbete. ”Utmaningen var att göra något som var roligt och lekfullt i barns ögon och samtidigt uppfylla tuffa säkerhetskrav”, förklarar hon.

Två av Wiebkes examensarbeten – en gunga och en rutschkana – togs upp för produktion av IKEA. Ett annat tidigt projekt på IKEA tog form på ett fabriksgolv i Polen – lampserien BASISK där lampornas bas var i björk och skärmen i glas. När den lanserades 2005 hade Wiebke flyttat till Sverige och arbetade som designer på IKEA i Älmhult. Hon menar att förtroendet hon fick från IKEA i ett tidigt skede stärkte hennes självförtroende och gav henne modet att våga experimentera.

Att bli ambassadör för det skandinaviska genom design kändes naturligt för Wiebke. Hon älskar naturliga, ärliga material, rena linjer och det enkla – men försöker ofta lägga till en twist som förenar tradition och modernitet. Hon inspireras bland annat av de svenska 1800-talskonstnärerna Karin och Carl Larsson, som ansåg att ett hem inte behövde vara perfekt. ”Det ska formas utifrån vad som passar dig och familjen, snarare än att imponera.”

Kollektionen IKEA PS 2012 uppmuntrade formgivarna att uppdatera klassiska IKEA produkter med nya material och funktioner samt bättre hållbarhet. Wiebke valde att förnya formgivaren Bengt Rudas ikoniska fåtölj CAVELLI från 1958. ”Jag tyckte det var en så häftig möbel, nästan insektslik i formen. Men jag var tvungen att jobba hårt för att ge den ett modernt uttryck, hålla nere priset och öka cirkulariteten.”

Först funderade Wiebke på att byta ut den ursprungliga teakbetsade boken mot ett annat träslag, men till slut skalade hon bort allt så att bara grundformen blev kvar. Genom att välja ett lätt metallnät och skapa en slags ”skelettstol” gjorde hon den användbar både inomhus och utomhus, och dessutom stapelbar. Detta sänkte produktions- och fraktkostnaderna och förbättrade hållbarheten. ”Jag tror att Bengt Ruda skulle ha gillat den här hyllningen till CAVELLI”, säger hon.

Wiebkes formgivarprocess börjar vanligtvis med en enkel blyertsskiss, innan hon går vidare till digitala 3D-designverktyg och prototypbygge i modellverkstaden. Hon är noga med att storlek och proportioner ska vara rätt och använder sig av Le Corbusiers måttsystem som utvecklades för att skapa möbler och andra saker som känns naturligt bekväma och balanserade för människor.

Efter mer än ett decennium som formgivare bytte Wiebke till en annan framåtblickande roll på IKEA mellan 2016 och 2018. Som kreativ innovatör hjälpte hon utvecklingsteam att utforska framtida scenarier för sortimenten. Sedan 2019 är hon senior formgivare och jobbar med både designstrategier och produktdesign.

Wiebke arbetar vanligtvis med ett team av experter, från produktingenjörer till produktutvecklare. Hon brinner för samarbeten mellan olika discipliner och leverantörer, eftersom det gör det möjligt för henne att kombinera vacker form, funktion, hållbarhet och överkomliga priser för IKEA produkterna. ”Det är i designprocessen man har störst påverkan på en produkts kvalitet och livslängd. Jag blev jätteglad när hållbarhet lades till av IKEA som den femte pelaren i konceptet Demokratisk Design, i början av 2000-talet. Sedan dess har fokus på cirkularitet, som reparation, separering och återvinning, ökat mycket. Men vi har fortfarande en bit kvar, och jag är med på tåget. Det handlar om allas vår framtid.”