Redan i andra utgåvan av ikéa-nytt som kom hösten 1948, hade möbler fått en framträdande plats. Omslaget pryddes visserligen av herrportföljer men flera sidor inne i broschyren ägnades åt rökbord, soffor och fåtöljer.
1949 vände sig Ingvar Kamprad för första gången direkt till de många människorna i ett massutskick. ikéa-nytt bladades in i Jordbrukarnas Föreningsblad, med en upplaga på nära 300.000 exemplar. På omslaget skrev Ingvar ett öppet brev till ”Landsbygdens folk”: ”Säkert har Ni märkt, att det inte är lätt att få pengarna att räcka till. Vad kan nu detta bero på? Ni producerar ju själv varor av olika slag (mjölk, säd, potatis, skogsprodukter m. m.) och inte får Ni väl för mycket betalt för dem. Nej, säkert inte. Men ändå är allt så fantastiskt dyrt. Detta beror i stor utsträckning på mellanhänderna. Jämför vad Ni själv får för ett kg fläsk med vad man tar i affären.” Hos IKEA skulle landsbygdens folk kunna köpa kvalitet till låga priser. Detta möjliggjordes, avslöjade Ingvar, genom ”stor omsättning, direkt leverans från fabrik och ytterst små omkostnader.”
Totalt kom fem ikéa-nytt ut mellan åren 1948 och 1952. Den sista utgåvan slog fast att från och med nu var det bara heminredning som gällde för IKEA. Klockor, portföljer, smycken och pennor reades ut för att göra plats för möbler. På baksidan fanns en kupong att klippa ur och skicka in för att beställa hem en 100-sidig möbelkatalog från framtidens IKEA.