IKEA köpte läderdelarna från Johnssons Sadelmakeri i Killeberg och skickade dem till Mitab, en verkstadsindustri i Tranås. Där gjorde man stommen och monterade ihop fåtöljen.
AMIRAL blev snabbt populär. Men det var inte helt lätt att leverera så många fåtöljer som kunderna ville köpa. Sadelmakeriet hade begränsad kapacitet och kunde inte tillverka läderdetaljerna i den takt som behövdes. Dessutom kunde inte fåtöljen packas i ett platt paket. AMIRAL tog mycket plats under frakt och lagring vilket gjorde den ganska dyr. Därför presenterades den i ett nytt utförande i 1973 års IKEA katalog. Nu var fåtöljen monterbar, med sandfärgad bärväv i sits och rygg i stället för läder, och en tunn dyna av sandfärgat tyg. Endast armstöden var i läder, vilket gav fåtöljen ett 15 procent lägre pris än tidigare. Designern Karin Mobring, som formgivit AMIRAL, tyckte trots detta alltid bäst om originalutförandet.
