Ingvar Kamprad

Ingvar Kamprad föddes 1926 i Älmhult och växte upp tillsammans med sin lillasyster Kerstin, mamma Berta och pappa Feodor. De första åren tillbringade Ingvar med sin familj på mamma Bertas gård Majtorp. På gården gällde det att vara både sparsam och påhittig för att få vardagen att gå ihop. Och mamma Berta var precis just det. En snäll men handlingskraftig kvinna som, enligt Ingvar, var älskad av alla. Och Ingvars morfar, Carl Bernhard Nilsson, var minst lika snäll. Han hade dessutom den perfekta lekplatsen för en liten kille – en järnhandel. CB Nilssons järnhandel var ett himmelrike som luktade sill och läder, och sålde allt från spik och karameller till dynamit. Bakom disken stod världens bästa lekkamrat – morfar. Ingvar kunde tillbringa hela dagar här, lekande med honom. Ibland fick han springa ärenden, men det ställdes sällan några krav på honom, allt var bara lek och fantasi. Ingvars morfar var en mästare på att leka, och han älskade sitt lilla barnbarn Ingvar.

Men Ingvars pappa, Feodor, då? Han arbetade i veckorna på sin familjegård i Elmtaryd, två mil bort. En gård på 449 hektar som Feodors mor och far – Franziska och Achim Kamprad köpt 1894. Ingvars farmor och farfar var invandrare – Franziska kom från den tysktalande delen av kejsardömet Österrike-Ungern och Achim från Sachsen, som var en del av Tyskland. Paret hade bestämt sig för att lämna sin hembygd för att pröva lyckan i Småland i Sverige. Grossmutter Fanny – Franziska Kamprad – hade drivit gården själv sedan hon blivit änka bara tre år efter flytten till Sverige. Hennes make Achim, Ingvars farfar, begick självmord när gårdens ekonomi såg ut att vara utom räddning. Kvar blev Franziska, en gravid tvåbarnsmor. Hon betraktades som både dominant och envis, och det var kanske just de egenskaperna som gjorde att hon klarade av att rädda gården. Året Ingvar fyllde sju flyttade hela familjen till gården Elmtaryd och då blev det farmor som slösade kärlek på Ingvar. Farmor Franziska var barsk mot de flesta i sin omgivning, men Ingvar däremot avgudade hon.

Om morfar hade varit en lekfull och varm kompis, var farmor betydligt mer stram och sträng. Men det som förenade dem var kärleken till Ingvar. Farmor uppmuntrade honom i alla hans försök att tjäna pengar och leka affärsman. Hon var hans bästa kund när han kom dragande med tändsticksaskar, julkort, tidningar, eller fisk han själv dragit upp. Just fiske blev något Ingvar gärna ägnade sig åt, men han förstod att fisket skulle bli bra mycket mer effektivt om han kunde lägga nät. Men nät var dyrt, så han bad sin pappa betala. I gengäld fick pappa Feodor del av den vinst Ingvar gjorde på fisket. När Ingvar började sälja fröer tjänade han så bra på det att han fick råd att köpa både en cykel och en skrivmaskin. Skrivmaskinen kom till god användning när han började upprätta kundregister, och cykeln passade fint som distributionsmedel till kunderna i hembygden. Och kanske var det någonstans där, med cykeln full av fröer och julkort, som han kände att det var affärsman han ville bli. Pengar, visade det sig, behövdes alltid till gården Elmtaryd. Pappa Feodor pratade ofta om förbättringar som borde göras, om det bara hade funnits mera pengar. Mamma Berta, som verkade stå för handlingskraften i äktenskapet, hyrde ut rum på gården för att dryga ut kassan. Allt detta såg Ingvar, och någonstans i tioårsåldern började funderingar kring att tjäna pengar uppta hans tankar mer och mer. Men hur?

Om det nu gick att tillverka så billigt, varför blev det då så dyrt så fort varorna lämnade fabriken?

Ingvar Kamprad har själv beskrivit hur han redan under tidiga tonår funderade på varför det var så stor skillnad mellan fabrikspriset och priset på varorna i butik. När han köpte in blyertspennor från sin grossist kostade de endast ett halvt öre styck. Men i speceriaffären kostade en blyertspenna hela 10 öre. Tjugo gånger så mycket! Om det nu gick att tillverka så billigt, varför blev det då så dyrt så fort varorna lämnade fabriken? Varför var man så slö på den sista resan fram till kunden, om man nu var så rationell på fabriksgolvet? Distribution framstod för unge Ingvar som ett stort och dyrt problem.

Både Ingvars föräldrar och farmor Fanny uppmuntrade Ingvars drömmar om att bli affärsman. När han började på internat i Osby, några mil söder om Älmhult, fortsatte han sina affärer, men nu var det klasskamraterna som blev hans kunder. Under sängen i sovsalen stod alltid en brun skokartong med skärp, plånböcker, klockor och pennor till salu. Våren 1943, innan han skulle iväg till Göteborg för att studera på handelsgymnasium berättade han för sin familj att han ville starta en egen liten firma. Men eftersom Ingvar bara var 17 år då, och alltså omyndig, behövde han en förmyndares tillstånd, vilket han fick. Registreringsavgiften för firman blev pappa Feodors examenspresent. En väl investerad slant. Så onsdagen den 28 juli 1943 registrerades handelsfirman IKEA – Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd.

Var det ett matriarkat som formade Ingvar Kamprad? Två starka kvinnor – handlingskraftiga mamma Berta som gav Ingvar kärlek och uppmuntran och strama farmor Franziska som var hans stamkund oavsett om det gällde tändstickor eller fisk. Eller var det lekfulla morfar, vars exotiska värld full med spik och dynamit inne i lanthandeln, som gav inspiration? Ibland talar man om att någon startar med två tomma händer. Så var det inte i Ingvar Kamprads fall. Han startade sitt liv med en famn full av påhittighet, kärlek och fantasi.

1943 började alltså äventyret IKEA och de följande åren fylldes av framgångar och katastrofer, hårt arbete och en stark gemenskap inom familjen. Och någonstans här började Ingvars tankar om effektiv distribution och smart produktion långsamt att ta form.