Utforska

Kategorier

1,5 år i rök och damm

Efter intensiva år av expansion på 1970-talet drabbades IKEA av svår växtvärk. En mängd nya varuhus hade öppnats i Europa och antalet anställda ökade explosionsartat. Samtidigt hade själva organisationen knappt utvecklats sedan 1960-talet. Kommunikationen haltade, kostnaderna skenade medan kvaliteten sjönk. Oljekrisen var bara grädden på moset. Nu krävdes en kraftsamling innan det var för sent.

Före 1989 var produktionen bakom järnridån en grundbult i den långsiktiga inköpsstrategin på IKEA. Hit sökte sig Ingvar Kamprad redan på 1960-talet när han bojkottades av svenska möbelfabrikanter och den svenska möbelbranschen i stort. I planekonomier som Polen fanns råmaterial till låga priser och statligt ägda fabriker med stor kapacitet och behov av att göra affärer med väst, då östvalutor inte kunde användas i väst eller växlas till dollar. IKEA gjorde stora investeringar i nedslitna fabriker, installerade maskiner och reservdelar och byggde kompetens. Så vad hände när järnridån plötsligt rasade?

I mitten av 1990-talet skakades IKEA av anklagelser om barnarbete. Företaget var då världens största möbelhandel med nära 100 varuhus i 17 länder och produktion i 70 länder. I takt med framgångarna hade också mediegranskningen av IKEA ökat. Avslöjanden om barnarbete skulle leda till en ny kompass, samarbete med UNICEF och Rädda Barnen samt uppförandekoder kring allt från barnarbete till miljöpåverkan.

En uppblåsbar historia

I mitten av 1990-talet kom den svenske möbelformgivaren Jan Dranger till IKEA med ett revolutionerande förslag. Han trodde sig ha lösningen på en av Ingvar Kamprads största utmaningar – att kunna packa soffor och fåtöljer i platta paket.

Fjädrande flopp

IKEA har alltid letat efter nya och smartare sätt att packa och distribuera möbler. I slutet av 1970-talet hämtade IKEA inspiration från bilindustrins sittmöbler i försöken att kunna packa soffor och fåtöljer i platta paket.

Kan man färga träd medan de växer? Frågan ställdes av IKEA veteranen Jan Ahlsén som sökte svaret på 1990-talet. Till sin hjälp hade han en uppfinnare i Sverige och en svensk jägmästare i Laos. Här berättar vi hela den vindlande historien.

För stora i Japan

I början av 1970-talet bestämde sig IKEA för att ta sig an den japanska marknaden. Expansionen utanför Sverige gick som på räls i norra Europa och Japan kändes för många som ett naturligt och logiskt nästa steg. De såg ett släktskap mellan skandinavisk designtradition och den japanska enkelheten och möblerna i ljust trä.

Hur blev en fiaskopelle från Småland en av världens mest framgångsrika entreprenörer? I utdrag ur vår nya Ingvar Kamprad-utställning berättar nära medarbetare om hans driv, nyfikenhet, kreativitet och förmågan att se problem som möjligheter. I utställningen Hej Ingvar! på IKEA Museum finns många fler historier att se och lyssna på.

IKEA i Stockholm

När IKEA öppnade sitt första varuhus i Stockholm sommaren 1965, var det Europas största möbelaffär. Det var stort, det var fint, men inte speciellt välfungerande. Man kan faktiskt säga att det inte var förrän varuhuset brann fem år senare som IKEA verkligen fick fart på varuhuskonceptet. Vägen dit kantades av små färgglada plastbollar, proggaffischer och ett välkänt museum i New York. Men det började med en kung i ett lerigt dike.

Kuddskum på tub

På 1980-talet fick formgivaren Gillis Lundgren en snilleblixt som skulle göra frakten av kuddar mindre skrymmande och dyr. Tillsammans med kemister skulle IKEA utveckla en ny typ av expanderande isoleringsmaterial, som kunde växa till 35 gånger sin ursprungliga storlek på kort tid. På så sätt kunde konsumenter fylla allt från prydnads- till soffkuddar med mjuk stoppning. Det blev ett av många vågade experiment som inte lyckades i praktiken, men som kanske ändå banade väg för andra, mer genomförbara idéer.

Maskätet fiasko

I slutet av 1980-talet tog miljörörelsen ordentlig fart och allt fler började kompostera sitt avfall hemma i trädgården och på sommarstället. Men kompost inomhus var än så länge nästan obefintligt och det ville IKEA ändra på.

Något för alla

På IKEA ska det finnas något för alla smaker. Men hur gör man för att skapa ett varierat utbud av produkter? En del av svaret hittar vi i ett blommigt mönster från 1990-talet.

När ögonen ramlade av

När Catti Bengtssons telefon ringde en eftermiddag i maj 1997 fanns ingen anledning till oro. I drygt tre år hade hon och kollegorna arbetat med minutiös noggrannhet för att skapa Barnens IKEA, en helt ny avdelning med allt från mjuka, gungande bananer till lakan och leksaker. Då kom ett samtal som förändrade allt.

Det visade sig att Ingvar Kamprads experiment att sälja möbler fungerade bra. Så bra att den traditionella möbelbranschen kände sig hotad av rebellen från Småland. Priskrig utbröt, bojkotter inleddes och konkurrenterna tog till alla trick i boken för att stoppa IKEA.

Skruva och muttra

Legenden om den saknade skruven i platta paket från IKEA har levt sitt eget liv ända sedan 1960-talet, när IKEA började expandera kraftigt. Ibland haltade logistiken när de platta paketen packades och det hände ibland att en viktig del saknades i den lilla påsen med insexnyckel, skruvar och muttrar.

Ingvar Kamprad älskade misstag, så länge man lärde sig något och inte gjorde om dem. ”Det måste få vara tillåtet att göra fel. Det är alltid medelmåttan som är negativ, som ägnar tid åt att bevisa att man inte hade fel”, skrev han i En Möbelhandlares Testamente 1976. Ingvar menade att rädslan för att göra fel var ”all utvecklings fiende” och ”byråkratins vagga”.

Tyngsta fiaskot

IKEA har gjort många lärorika misstag genom historien men av alla fiaskon är nog satsningen på pianon det tyngsta.